Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar, och fadern ville icke ge honom lof,
ty han sade, att han hade så klent förstånd;
han kunde ju ingenting och han gjorde ju
ingenting, utan satt beständigt i spisen, som
en katt, och gräfde i askan. Men Trulls
släppte ej efter; han gnolade och gnatade
så länge, tills de blefvo utledsna dervid och
han fått löfte att begifva sig till
kungsgården och försöka sin lycka.
När han kom till kungsgården, nämnde
han aldrig ett ord, det han ville få
prinsessan att skratta, utan bad blott om tjenst
vid hofvet. Nej, de hade ingen tjenst
ledig för honom; men /Prulls eat ej heller nu
vika; de kunde nog behöfva, en att bära
ved och vatten åt kokerskan, förmodade
han. Ja, det tyckte konungen ej vara så
rasande, helst som också han var uttråkad
af pojkens gnat: derför fick ’Trulls stanna
qvar, med förbindelse att bära ved och -vat¬
ten i köket.
Då han en vacker dag skulle hemta
vatten i ån, fick han se en stor fisk under
en gammal furu-rot, hvarifrån vattnet
bortskurit jordfistet; han satte sin bytta så
sakta under fisken och knep honom. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
