Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
man önskar veta, om icke det i slutet befintliga alfabetiska
sakregistret härutinnan lemnade en säker vägledning.
Boken är till sitt yttre prydlig och lätt transportabel.
Korrespondens frän Pojo.
Allestädes der enighet i det rätta visar sig, är det en
glädjande företeelse. Insändaren, som icke har förmanen
att tillhöra någon af Pojo och Ténala församlingar, har i
denna socken varit vittne till en händelse, som gjorde den
dag, på hvilken den egde rum, till en verklig högtidsdag.
Den 17 Sept. valde ofvannämnde tingslags allmoge vid
urtima ting till elektor vid valet af utskottsledamot för Nylands
län nämndemannen Sjöblom från Ténala, som blef utsedd
alt föra de begge socknarnes talan. Valet var fullkomligt
enhälligt, så tillvida som endast en enda röst, Sjöbloms
egen, tillföll en annan. De väljande hade mycket noga
utstakat gränsorna för elektorns verksamhet, på det intet
misstag måtte kunna ske, på det bestämdaste uttalat sin åsigt
om utskottet och dess befogenhet, samt uttryckt sin lifliga
längtan efter riksdagens snara sammankallande.
Sådana stunder upplefva det sannas och rättas
vänner icke ofla — det var en hedersdag för Pojo och
Ténala socknar. Måtte valen öfver hela vårt land försiggå
med lika enighet och klokhet. Då skall fosterlandet icke
behöfva blygas för sina söner!
(Insändt.)
Hvilken vigt bör i Finland antagas för myntet?
Uti N:o 36 och 37 af Papperslyktan samt N:o 100
af Helsingfors tidningar hafva några artiklar ingått, genom
hvilka man sökt utreda det rätta förhållandet mellan vår
finska myntenhet, en mark, å ena sidan, samt en fransk franc
å den andra. Ur dessa artiklar framgår det
öfverensstämmande resultat, att båda myntenheterna äro lika, d. ä. att
de innehålla samma qvantitet fint silfver: franska gramm,
hvilket resultat bestyrkes af en speciell undersökning om
det rätta förhållandet af ryskt och finskt skålpund till
franska gramm *). Vårt markstycke bör således innehålla
gramm samt 2 marksstycket 9 gramm fint silfver. Skulle
nu dessa qvantiteter fint silfver legeras med koppar enligt
den öfver hela Europa allmänt antagna grunden för
guld-och silfvermynt, alt en del koppar tillägges till 9 delar ädel
metall, så komme vårt markstycke att väga 5 gramm och
2-marksstycket 10 gramm.
Enkelheten af dessa siffervärden och deras lämplighet
att anbringas på myntens prägel är i ögonen fallande, och
redan häraf draga vi den slutsats, att Finlands enda
lämpliga myntvigt är en fransk gramm; ty den påpekade
enkelheten uti de nyss anförda talvärdena försvinner så snart
man söker uttrycka dem uti någon annan vigtsenhet, vare
sig ryskt skålpund, svenskt skålpund, Kölnermark eller
hvilken annan som helst, utom franska gramm.
Att den franska grammen med det första möjliga må
af regeringen bestämmas såsom Finlands myntvigt, för en
sådan önskan har man ännu följande ganska bindande skäl,
hvilka för att ej alltför mycket anlita denna tidnings
spalter, blott i största korthet må uppräknas:
*) Frän sex tillförlitliga, af hvarandra oberoende
sifferuppgifter, hvars authenticittf och frihet från tryckfel blifvit noga
undersökta, har jag såsom ett medeltal härledt: t ryskt skålpund =
409,51 gramm och likaså 1 svenskt skålpund = 425,02 gramm,
med ett probabelt fel af ± 5 enheter på sista decimalen, hvilket fel
genom dess litenhet ej vidare kan bestämmas.
Finland äger i närvarande stund ingen uttryckligen
bestämd myntvigt, således ej heller någon vigts-etalon eller
„likare" för metalliska myntets kontrollering å regeringens
och allmänhetens sida.
En fransk gramm är i åtskilliga Europeiska staler
antagen såsom vigtenhet i allmänhet, och nära nog öfver
hela Europa såsom mynlvigt; begagnas äfven hos oss vid
alla noggrannare kemiska och fysikaliska undersökningar och
torde väl således komma att i mänga fall användas vid vårt
blifvande myntverk.
Genom att i gällande förordningar samt å myntets
prägel uttrycka finska myntcnhelcns silfverqvantitet medelst
talet „4£ gramm fint silfver" skulle allmänna omdömet
stadgas om samma myntenhets rätta förhållande till öfriga
Europeiska mynt, hvilka ock äro noga afpassade till hallen af
fint silfver eller guld eller den franska vigtsenheten, en
gramm.
Antagandet af en gramm såsom myntvigt skulle
liksom det skett i andra länder inom kort leda till samma
vigtenhets allmänna införande, hvarigenom vi befriadas från
vårt nuvarande såkallade vigtssyslem, denna besynnerliga
och för tanken vidriga sammansättning af 6 skilda grupper
af vigter, benämnda: „viktualievigt, metall- eller
stapelslads-vigt, uppstads jemvigt, bergs- och hammarvigt,
tackjerns-vigt samt medicinalvigt" hvartill ännu kommer myntvigten,
som med något skäl kan anses vara en rysk solotnik.
Anlagandel af en gramm såsom myntvigt gjorde det
naturligtvis till en nödvändighet att rätta eller så till
sägandes afrunda skrot och korn af det underhaltiga
silfvermyn-tet älven som kopparmyntets vigt efter den antagna
vigtsenheten, hvilket onekligen vore en lämplig förberedande
åtgärd till hela det metriska systemets införande i stället för
vårt nuvarande föråldrade mått-, mål- och vigt-system,
isynnerhet om man tillika gåfve sainleliga metalliska mynt en
efter franskt längdmått lämpad diameter-storlek.
Vi hoppas slutligen för sakens skull alt man på intet
håll skall kunna uppspåra någon den minsta politiska
syftning uti det enkla projektet, alt antaga en universell
gällande vigtsenhet såsom vigt för finska myntet.
Folkskolefrågaii.
Delta år har, kanske mera än något föregående,
burit vitlne om att man i Finland icke med likgiltighet åser
och emottager de åtgärder, som vidtagas i för landet
vigtiga angelägenheter, äfvensom att man känner behof af att
få offentligen uttala sina åsigter uti, och se mångsidigt
diskuterade, de frågor som angå fosterlandets väl eller ve.
Man inà väl glädjas deröfver. Det är ju endast när
nationen sjelfverksamt deltager i reformerna, i framåtskridandets
befordrande, som åtgärder i sådant syfte fatta rötter i
nationens lif och bära frukter för framtiden.
Det kan vara öfverflödigt att söka ådagalägga, hvar och
af hvem initiativet till folkskoleväsendets i landet
organisation blifvit taget — saken har lyckligtvis haft sin rationella
utveckling. Folkundervisningen är ej en gårdagens sak i
vårt land, dess början ligger långt tillbaka i tiden; men
ända till senaste decennier var dess föremål blott
innanläsning och religion, rigtigare katekesen. På senare tider
har en mängd skolor inrättats, hvilka åsyftade något mera,
än blott en förberedelse till konfirmationen, nemligen att
upplysa folket, sörja för dess bildning. Vi erhöllo sålunda
de Ahlmanska och Knorringska skolorna, åtskilliga
sockne-och byskolor, bruksskolor, småbarnsskolor i städerna, —
men insigten i, alt detta ej var nog, hvarken hvad
skolornas antal eller plan vidkommer, blef allt klarare, behofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
