Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
af ett bättre allt mäktigare. Man kan säga: den tanken,
att folkskoleväsendet i landet behöfver organiseras i
enlighet med tidens fordringar, har småningom blifvit ett axiom
för det allmänna medvetandet. Också framträdde förslag
dertill: 1856 ett i Litteraturbladet, 1857 den af Finska
Hushållningssällskapet framkallade förtjenstfulla broschyren „Om
finska folkskolans organisation", af A. Meurman. Sedan
infordrade regeringen domkapitlens utlåtande i saken, och
förmedelst Kejs. Kungörelsen af d. 19 April 1858
„angå-ende grunderna för ordnandet af folkundervisningen i
Stor-furstendömet Finland", var folkskolans framtid gjord till en
statens angelägenhet. I denna kungörelse stadgas
hufvudsakligen att, jemte det by- och söndagsskolor såsom
hittills, må sörja för innanläsningen, fasta folkskolor böra å
landet inrättas „för meddelande af de vidare kunskaper,
som höra till en sann folkbildning"; dock utan tvång för
kommunerna att ensamme bekosta sådana skolor; — vidare,
att för bildande af folkskolelärare, till en början en
läroanstalt, med särskild afdelning för lärarinnors bildande, skall
på statens bekostnad inrättas, samt Senaten utse en person
med erforderlig skicklighet och fallenhet för
folkskollärareyrket, hvilken genom resor inom landet borde taga reda på
folkundervisningens närvarande ståndpunkt här, äfvensom
besöka de länder, der densamma anses vara ändamålsenligast
ordnad, och sedan inkomma med betänkande i saken; ägande
Senaten, sedan fullständig sakkännedom vunnits, med
omständligt förslag inkomma.
Senatens val föll, såsom bekant, på pastor Uno
Cyg-næus. Han reste utrikes, beledsagad af sina landsmäns
lifligaste intresse. Resultaten af denna resa lär man känna
ur hans i Ijol afgifna reseberättelse och det digra arbetet
„Förslag rörande Folkskoleväsendet i Finland".
I vårt land bar väl knappast någon bok varit utsatt
lör mera kritik än denna. Men den är ju ej heller någon
vanlig bok, denna, som utstakar sättet på hvilket det finska
folket skall föras till bildning och ljus. Vi tänka: mera än
de anmärkningar, som nu så ymnigt blifvit gjorda mot hans
„Förslag", hade det väl bordt smärta br Cygnæus om dessa
förslag blifvit med tystnad emottagna.
Då nu om några dagar den komité skall
sammanträda, som har den definitiva granskningen af nämnda
förslag sig ombetrodd, tro vi oss göra våra läsare en tjenst
med att i korthet referera de anmärkningar som mot
förslagen blifvit gjorda, samt hvad herr C. anfört till deras
försvar.
Den grundligaste kritik, icke af förslagen i sin helhet,
men väl af några de principer hvarpå de äro byggda eller
som der af br C. uttalas, läses i Litteraturbladet, — en
kritik, icke blott nedrifvande, utan tillika framställande och
motiverande de principer för folkuppfostran och uppfostran
öfverhufvud, kritikens förf. anser för de rätta. 1 motsats
till hr C. som vill göra skolan hufvudsakligen till en
upp-fostrings-, icke blott undervisningsanstalt, anser hr J. V. S.
skolan icke kunna vårda sig om elevens moraliska
uppfostran; denna måste ske i familjen, i hemmet, af föräldrarne,
hvilka ensamme hafva den kärlek, som är nödvändig för att
hos barnet inplanta god sed, kärlek till det goda. „Lära
och exempel må i ett uppfostringsinstitut icke saknas. Men
två ting saknas der: kärlek hos uppfostraren och kärlek
hos barnet". — „Ett barn refiekterar öfver sitt förhållande
till en sådan uppfostrare, aldrig öfver sitt förhållande till
fader och moder. Föräldrars lärdomar och exempel hafva,
emedan med kärlek gifna och emottagna, en belt annan kraft
att verka på barnets sinnelag, och den goda seden har för
barnet genast detta motiv, kärleken till föräldrarne, som gör
det villigt och fritt i sedens iakttagande". Omedelbart upp-
fostrande verkar skolan, här goss-skolan, blott såsom en
förberedelse till det medborgerliga samhällslifvet, negativt,
såsom vänjande eleven att underkasta sig en gifven bestämd
ordning, hvilken ban icke kan och får rubba, positivt,
genom att i undervisningen bibringa honom förmågan, att „i
sin verksamhet representera denna ordning". —
Flickskolans uppfostrande makt är än mindre än goss-skolans.
Qvinnans bestämmelse är att vara familjemoder. „Flickans
uppfostran i skolan består derföre hufvudsakligen deri, att hon
der lärer skicka sig i det dagliga umgänget med individer
utom familjen. Af stor vigt är deremot hennes i skohui
vunna intellektuella upplysning, emedan denna isynnerhet
genom henne återverkar på familjelifvets utveckling och
emedan hon lärer sig förstå mannens medborgerliga
bestämmelse, för att i den blifva honom ett stöd, och för att
på denna väg, den för qvinnan rätta, sjelf öfva inflytande
på samhällets angelägenheter". — Det nekas icke att
skolan kan och bör utöfva inverkan på familjelifvet, men
skolan „förutsätter ett sedligt familjelif och lärjungarnes
förutgångna moraliska uppfostran". — I tider af sedligt och
politiskt förfall har nationernas räddning funnits, icke i
skolorna, utan i massans af folket familjelif.
Det är nu på grund af denna uppfattning af
uppfostran hr J. V. S. förkastar sådana satser i hr Cygnæi
förslag, som den, att „befrämjandet af en kristlig
hemnppfostran bör vara hufvudsyfteinålet vid ordnandet af
folkbildningen i ett land". Ilr C. anser väl ock „hemmet utgöra
sedlighetens egentliga vagga i ett samhälle", men den
uppfostringsmetod som följes i de fiesta hein vara så
naturvidrig, att den måste förbättras genom skolinrättningar, som
lära de uppvexande qvinnorna konsten att uppfostra, öfva
dem i fysisk och psykisk barnavård. Hr J. V. S. säger:
om skolans „ändamål är alt befrämja en kristlig
hemupp-foslran, så sträfvar den alt göra sig sjelf öfverflödig.
Förmår nemligen den icke göra hemuppfostran kristlig, så
aldén från början gagnlös; bär den åter denna frukt, så
måste väl den kristliga hemuppfostran förmå ersätta
uppfostran i skolan". Och i sammanhang härmed förkastar
han hvad hr C. föreslagit för alt realisera sin idé, att
skolan skall ersätta eller förbättra hemuppfostran:
internerandet, barnkrubba och barnträdgård, — af denna idé anser
ban ock hafva härflutit „den despotiska anda som
genomgår förslagen, från seminariidirektorns absoluta makt till
lärjungarnes tjuguåriga arbetsfängelse och det föreslagna
upphäfvandet af folkskoleförordningen genom införande af
skoltvång".
Vi hafva nu — knapphändigt tyvärr, som utrymmet
bjuder — sammanfattat innehållet i Litteraturbladets
artikel „Om Folkskolan såsom uppfostringsanstalt". 1 en
senare artikel „Om undervisningen i Folkskolan" har br J.
V. S. utvecklat sin uppfattning af velande och bildning
öfverhufvud och särskildt med afseende å folkskolan.
Omöjligheten att med tillbörlig korthet referera denna tankedigra
uppsats i sin helhet tvingar oss att endast framhålla de
punkter, som närmast utgöra elt kriterium öfver de
principer, hr C. med afseende å folkundervisningen uttalat.
Vetandet, säger hr J. V. S., uppfattas nog allmänt
såsom varande till för handlingens skuld, såsom varande
en insigt i ändamål och medel. Det gifves dock ett
allmännare, högre vetande, som är till blott för sin egen
skuld; ur detta uppspirar en religiös öfvertygelse, en
verlds-betraktelse, verldsåsigt, som skänker tröst och själaro.
„En-dast då det är af denna art, förtjenar vetandet kallas
intel-lektuel bildning. Endast med detta följer vetandets
intresse". — Emellertid ser man rekommenderas för
folkskolan blott det vetande, som är praktiskt, nyttigt, använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
