Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
kap., 24: 4, 5, 6, 25: 1, II. B. 9: 6, U. B. 2: 4, II. B. 12: 9, 10: 8.
9, U. B. 2: 1. 2, 5: 10 och 8 kap.. B. B. 17: 2, II. B. 15 kap., 16
kap., 17: 8, M. B. i allt hvad som rörer sjelfva straffbestämmelserna,
vidare B. B. rörande instantiernas antal, B. B. 1: 1, 4: 2, 8: 2, 10:
16, 21, 15: 1, 17: 20, 23: 1, 6, 25: 3, 5, 25, 27 och 30 kap. R. B. om
vad och revisionssökande, 30: 1, 3, 6, samt adelns uteslutande rätt
att besitta säterijord.
Punkterna B och C röra i allmänhet behofvet af ny kyrkolag
och sjölag.
De allmänna hushållningen rörande frågorna äro:
1:0 bränvinsbränningen;
2:o inqvarteringen;
3:0 kommunalförslaget;
4:o beskattning å fabriker och manufakturer;
5:o revision af författningarne ang. personella utskylder;
6:o afskaffande af salpetergärden;
7:0 fattig- och arbelshus-afgiften;
8:0 kartasigillate d:o
9:o 46 frågan lyder: «Som billigheten fordrade, alt en hvar
af landets innevånare, ehvad stånd och vilkor han än må tillhöra, i sin
mån bidroge till landets försvar och dermed förenade utgifter, men
detta åliggande hitintills uteslutande hvilat på jordbruket, syntes
någon viss afgift i berörde hänseende böra åläggas personer, såväl i
städerna som på landet hvilka förut varit derifrån befriade;
hvarjemte öfvervägas och bestämmas borde, huru ined den, enligt Kongl.
Förordn, af den 5 Nov. 1686 och förklar, deröfver af den 31 Dec. 1687
Bidderskapet och Adeln för dess frälselägenheter åliggande
rusltjenst-skyldigheten för framtiden skall förhållas, sedan den genom
bevill-ningsstadgan af den 15 Juni 1800 § 2 derföre stadgade afgift vid
landets förening med Ryska Kejsaredömet upphört*.
10:o Bevillning till amortering af statsskulden samt andra
utgifters bestridande;
ll:o Upplånande af medel för alt lösa donationsbönderne i
Wiborgs län till skatte;
12:0 Bidrag af städerna lill skolverket;
l3:o Bäntepersedle-omsättningen;
14:o B. B. 26: 2 och 4.
Slutligen finnas under punkten 52 sammanförda icke mindre
än 14 ekonomiska frågor af stor vigt, hvilka ensamt för sig kunde
gifva en landtdag arbete tor tre månader.
General-Guvernören har öfver dessa frågor afgifvit ett
skriftligt utlåtande, deri han finner en hvar af dem vara förtjent af II.
K. M:s höga uppmärksamhet, men som uppgörandet af förslag till
författningar uti alla dessa frågor skulle fordra en alltför lång tid,
anser General-Guvernören frågorna böra upptagas och behandlas i
följande, ordning:
l:o Främst de allmänna hushållningen rörande frågorna;
2:o En del judiciella frågor;
3:o Kyrkolagen rörande presterskapets aflöning;
4:0 Nedsättande af en komité för utarbetande af en ny sjölag.»
Kuopio stifts presterskap har till utskottsledamöter
valt: biskop R. V. Frosterus, domprosten A. G. Borg, och
lektor J. J. Bergh.
Till deputerad för knippan Gamla Carleby m. m. har
rådman Sneckendahl blifvit kallad. Vid valet gjorde sig
samma åsigter som vid det Helsingforsska gällande angående
utskottels befogenhet.
Wiborg liar valt borgmästaren Örn.
Till elektorer för bondeståndet har valts: I
Tuus-niemi häradsdomaren L. G. Pelkonen, i Jorois rusthållaren
Henrik Sikanen, i S:t Michels tingslag nämndemannen A.
Pulkkinen, i Rantasalmi bonden A. Eronen, i Kiides
bonden II. Konttinen, i Ruskiala nämndemannen E. Pitkänen.
i Munsala nämndemannen E. Keto, i limola possessionaten
C. H. Hagman. I flere af dessa tingslag ha andraganden
i samma syftning som de i Limingo, Pojo m. 11. ställen,
blifvit införda i protokollet.
Flere tidningar hafva nyligen påyrkat att prestbetygen
i finska talande församlingar måtte skrifvas på finska. Det
är också en ganska naturlig och billig önskan af den som
emottager ett betyg, att veta hvad det innehåller. Inlet
annat än slentrianens makt torde motsätta sig reformen.
Den prest, som skall kunna predika på finska, bör väl också
kunna afgifva ett betyg på samma språk.
I Wasabladet förekommer en uppmaning till bildandet
af ett landtbrukssällskap i Wasa län.
Borgåbladets Helsingforskorrespondent motiverar nu
sitt yttrande om „Folkvännens" nedåtgående genom att säga
det tidningens prenumeranter mest utgöras af herremän,
som taga den en gros, några lill och med 50 ex., och
sedan dela ut den bland bönderna, som icke bry sig om
att uttaga sina numror. Vi skulle tro att korrespondenten
gjort bäst i att icke på höft dra lill med dylika uppgifter.
Man kan öfverallt träffa på enstaka individer, som icke bry
sig om alt läsa någonting, men alt en sådan håglöshet icke
är allmän bland den klass för hvilken Folkvännen är
utgifven, kan ses af enhvar, „som bryr sig om att taga reda på
verkliga förhållandet."
Litteratur.
Det är sällsynt att från andra håll än Tyskland
erhålla arbeten i verldshistorie. Englands, Frankrikes,
Sveriges utmärktare historici hafva tecknat sina egna folks öden,
icke verldens. Också är del på specialhistoriens, den
fosterländskas, område, historiens mästerverk böra sökas: den
patriotiska känslan har här gifvit skildringen mäktigare lif
och färg, och inskränkningen lill ett enda land, etl enda
folk, mera konstnärlig helgjutenhet. Den tyska historiska
litteraturen deremot är rik på verldshistoriska verk.
Orsakerna härtill äro lätt funna i landets sönderspliltring,
hvarigenom dess egen historie icke kan blifva någonting
belt, och i den alltomfattande, alltuppsökande tyska
lärdomen. Allmänt kända och lästa äro Joh. von Mallers,
Beckers och Roltecks arbeten i allmän eller verldshistorie.
Dessas värde och betydelse öfverträffas dock af Schlossers
stora, man kunde säga monumentala, verk, så klassiskt och
utmärkt som en verldshistorie det gerna kan vara. Man
hissnar vid tanken på det kolossala arbete der är nedlagdt
— och, i sanning, det är ej utan tvekan man kan besluta
sig lill alt fördjupa sig i dess studium. Den sedan några
år i Sverige pågående öfversättningsifvern, värdigast
representerad af hrr Thomée och Callerholm, har äfven vågat sig
på Schlossers Verldshistorie. Af den svenska
öfversättningen af detta verk ha i år 28:de och 29:de häftena lemnat
pressen, och har arbetet sålunda redan kommit in i 17:de
seklet. Vi sade vågat sig, ty vi bekänna att, så mycket
värde vi än sätta på denna verldshistorie, det dock
förundrar oss huru detta icke populärt skrifna verk skall i
Sverige kunna påräkna en större publik utom dem, hvilka,
egnande sig åt grundligare historiska studier, med ungefär
samma lätthet skulle läsa det på originalspråket. —
Tidningarne ha redan omtalat den frejdade historikerns död.
Fr. Chr. Schlosser afled den 23 September, 85 år gammal.
Vi hoppas att snart kunna meddela våra läsare en teckning
af hans lefverne och verksamhet.
Bland senaste bokremisser från Sverige finna vi
äfven ett annat historiskt arbete i svensk öfversättning, detta
dock icke af tyskt ursprung. Det är Europas historia
efter år 1815, af Fr. Klee. Öfvers, fr. Danskan. Förra
Delen. På en tid, som „gör historie" så mycket som vår
tid, är väl. intresset mera rigladt på det närvarande och
framtiden, än på det förflutna. Men den gamla sanningen,
alt man, för alt rätt uppfatta en lid, måste känna dess
föregångare, de händelser och förhållanden ur hvilka den
utvecklats, låter dock icke jäfva sig. Det är med tanken
härpå vi rekommendera föreliggande arbete af Klee. Som
man ser begynner det med en tidpunkt då Europa,
utmat-tadt eller den stora revolutionen och Napoleons jättekrig,
lät locka sig i reaktionens försolfning af regenternas och
diplomaternas sirenröster. Nationerna skulle återfå barna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
