Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
torde stigit till 40,000 rubel, den nu antagna ritningens till 28,000;
men då bron ännu ej är byggd, och man således ej vet huru högt
de oförutsedda kostnaderna kunna stiga (de med utförande af
underbyggnaderna förenade svårigheter och depenser gäcka oftast alla
preliminära beräkningar, äfven om de äro gjorda af skickliga
ingeniörer, hvarpå Connecticutbron, nya Hhenbron vid Kehl, m. fi.
lemna bevis), så förefaller vid en opartisk reflexion ekonomiseringen
med en differens af 12,000 rubel temligen malplacerad, då man
öfverväger företagets vigt och den ojemförliga garanti det Howe’ska
systemet erbjuder. En flygtig blick på några kostnadsförslager till
utförda amerikanska broar utvisar deremot, att de af kapten Öhman
beräknade 40,000 rubel varit, ganska tillräckliga, äfven med
inneslutande af de oförutsedda utgifterna ; det hade således ej bordt
förefalla så orimligt, så mycket mer som en ej obetydlig del af de
medel, hvarmed byggnaden skall bestridas, äro skänkta till staden
(8,000 rubel utom huggen granit), och staten dessutom, ehuru
sednare, beviljat ett amorteringslån på 10,000 rubel. Man kan icke
betvifla, det Uleåborg ej gerna beviljat det behöfliga tillskottet om
någon gjort sig den (kanske ej så lätta) mödan att framställa de
stora fördelar den bekanta konstruktionen obestridligen eger, men
den genialiske Howe hade ej här uppe i norden en enda vän eller
insigtsfull försvarare, utan gamla fördomars och segrande inskränkta
åsigters jernhand bröt stafven öfver hans verldsbekanta mästerverk.
Ehuru meningen med denna uppsats endast var att försöka
en framställning af de fördelar, det Howe’ska systemet genom sin
stora spännkraft och sin soliditet erbjuder vid brobyggnader öfver
de nordliga elfvarna, främst nu öfver Uleå elf, och att det framför
alla andra är egnadt att öfvervinna de stora naturliga svårigheterna
dervid, ligga dock ett par anmärkningar så nära för handen att de
må finna plats här. Det ställe der den blifvande bron nu skall
placeras är ingalunda särdeles lämpligt dertill. Om ett och annat skäl
också talar derför, så utvisa dock så många motskäl att mera en
föråldrad tradition än en förnuftig idé legat till grund för valel af
detta ställe. Stränderna äro låga — en naturlig följd deraf är att
farbanan måste lyftas ansenligt öfver den niveau en projekterad
dit-ledande gata skulle få. Utom en betydlig inkräktning och förstöring
af den vackra »Guvernörsträdgården» skulle vidare det gamla
laza-rettet nedrifvas — en byggnad som, enligt kompetente domares
utsago, med några reparationer skulle göra nytta ännu i flera
decennier; dessutom skulle de resandes första blick vid inträdet på
stadens gebiet genom dessa anordningar träffa uthusen till ett
sjukhus (det nya här posterade), under hvars penaters skydd de äfven
göra sitt intåg. Som redan antydt är, skulle den nya bron ej gå
öfver hela elfven — en ej så obetydlig gren af densamma fordrar
nya broar, nya kostnader, och ändamålet med den stora bron blefve
således endast till tvåtredjedelar vunnet. Men det mest vägande
skälet är, att en af oförutsedda orsaker ofvanom bron möjlig
ispat-ning kan kasta bela elfvens vattenmassa i den omnämnda grenen,
och utom spolierandet af stadsqvarnen och sågen föranleda ofantliga
öfversvämningar och förstörelser.
Naturen har deremot sjelf ett litet stycke ofvanföre utpekat,
det lämpligaste stället, nemligen straxt ofvanom förgreningen af
elfven. En hård klippbotten midt i elfven erbjuder ett förträffligt
ställe för grundandet af en bropelare — och då bredden af elfven
här är ungefär 300 fot skulle två Howe’ska bärare af 150 fots spann
hvardera utan ansträngning, lugnt och säkert öfverspänna
densamma, och tillräckliga öppningar för isens och vattnets passerande
vore gifna. Hvad strändernas mindre hårda beskaffenhet angår,
så kunna landfästenas (hvilka ej behöfde utskjutas det ringaste från
stranden) säkerhet ökas genom deras grundande på rast och piloter
— ehuru äfven detta blir mindre maktpåliggande, då vid Hovve’s
broar med två öppningar tvåtredjedelar af hela trycket uppbäres af
bropelaren, och dess grundande på klippbotten gifver all önsklig
garanti. En förstöring genom isen kan förebyggas genom en desto
solidare isbrytare. Öfriga fördelar falla i ögonen af det förut sagda,
och vägens ledande hit erbjuder inga svårigheter. Tilläggas kunde
ännu, att brons förläggande hit ej har en så obetydlig opinion för
sig, och att densamma här, såsom blifvande betydligt kortare, äfven
borde blifva billigare än alla de öfliga broarne tiilsainnianslagna,
ehuru de hittills gjorda ofullkomliga beräkningarne ännu ej afgjordt
kunna garantera det.
Dock — det är tid att sluta med reflexioner, som kanske
ingenting mer kunna förändra — ty bron tyckes ju i allo, så till
ställe som byggnadsstil, vara bestämd. Måtte den florera!
Korrespondens från Sverige.
Stockholm den 30 September.
Bland de intellektuella nöjen en stor stad har att
erbjuda står måhända theatern i främsta rummet. Det är
sannt, man kan äfven i mindre städer ha tillfälle att då och
då få se ett „ spektakel" uppfördt på en provisorisk scen,
stundom å societetshuset eller hotellet, stundom äfven på
en vind eller i ett magasin. Skillnaden mellan den fasta
theatern och den kringresande „truppen" är i alla händelser
högst väsendtlig. Den sistnämnda förhåller sig till den förra
ungefär såsom nomaden med sitt flyttbara tält till
åkerbrukaren med sin fasta boningsplats, sitt ordnade
samhällsskick; de beteckna hvardera helt och hållet olika
kulturgrader. Hos den kringresande theatertrupperi beror allt på
yttre tillfälligheter, medlemmarnes beskaffenhet, såväl som
sättet att spela och repertoiren. Hvarken i det ena eller
andra afseendet är det möjligt att göra urval eller följa ett
system ur konstens egen synpunkt. Slumpen och den yttre
tillgången eller bristen äro det afgörande. Ibland kan en
pjes icke ges till följd af brist på dekorationer; en annan
gång kan man se en furstlig pelarsal användas till en smeds
boning, eller ett italienskt landskap, med alperna i fonden
och cactus, oranger och cascader i marmorbasiner, föreställa
en gata i Stockholm eller Södertelje. På samma sält sker
det med rölernas besättning. En athletisk figur qvalificeras
att uppträda såsom Carl Moor, en dof röst och dyster blick
såsom Hamlet; lider truppen brist på sångare, sångerskor
och orkester, så ger den „Barberaren i Sevilla" — utan
musik. Hvad sättet att spela beträffar, följer hvar och en
sin egen behagliga method. Ibland kunna goda naturanlag
utvecklas till en viss egendomlighet, ibland åter utveckla de
sin innehafvare till — ett original. Några hafva inga anlag
alls; de hafva vändt sig till Thalia endast derföre att någon
annan gudinna, t. ex. Fortuna vändt dem ryggen. Så är
vid den kringresande truppen alltsammans hoprafsadt
slumpvis; konsten är der endast det yttre samhållningsbandet,
medlet till förvärfvande af ett ofta bittert nödbröd.
Likasom nomaden flyttar sitt tält när marken blifvit afbetad
och drager bort utan att lemna efter sig något varaktigt
spår af sin tillvaro, så drager den kring resande
theater-truppen från den ena staden till den andra, allt efter som
recetten är mer eller mindre inbringande, och ingenstädes
har den tid att, eller kan den, till följd af sin
sammansättning, framkalla mellan sig och publiken det ömsesidiga
förhållande, som kunde få en inre, estheliskt kultiverande
betydelse. Allt hvad den erbjuder är förströelse för stunden;
allt hvad den söker är utkomst för stunden. Den
kringresande theatertruppen är såsom araben i öknen; när han
gått fram sopar vinden igen hans spår.
Helt annorlunda är det med den fasta theatern. Ilär
är allt ordning och system. Hufvudsaken är här det inre,
det esthetiska, konsten; och för ernåendet af detta mål
betraktas allt annat endast såsom medel. Ur denna synpunkt
väljas skådespelare, utdelas rolerna, bestämmas pjeserna.
Vid den fasta theatern utbildar sig småningom en
skåde-spclareskola, som ömsom mäktigt inverkar på publikens
uppfattning af det sköna, ömsom sjelf utvecklas och stadgas
af den kritik som oaflåtligt följer dess verksamhet i spåren.
Den fasta theatern upptager och framställer systematiskt
det rikaste och ädlaste, som såväl den fosterländska som
den utländska dramatiska poesien framalstra!*; den icke blott
håller publiken i jemnhöjd med den esthetiska bildningens
företeelser på dramatikens område, utan den stegrar dessa
företeelsers esthetiska och sedliga verkan, genom det
påtagliga lif, den illusoriska verklighet, som den skänker dem.
Den fasta theatern är en verklig kulturanstalt. Likasom
odlaren förändrar den jord ban bebygger och lemnar den
förädlad och förskönad i arf åt sina efterkommande, så
utför den fasta theatern en betydelsefull, odlande röle på
nutidens sedliga och esthetiska bildningsområde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
