Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
stånd och endast som sådana af intresse. Det mesta jag
kunde få reda uppå var äfven så i sjelfva verket. Men
plötsligt — jag häpnade öfver det stora uti tvenne ord,
skiljande sig ifrån den öfriga skriften genom större
precision och reda i prentningen. De lydde: „Solen vittnar"
och voro tecknade med tydliga latinska bokstäfver. „Solen
vittnar" — äro äfven dessa ord att anse blott såsom en
nyck af vansinnet eller hafva de en djupare betydelse och i
sådant fall, hvad vittnar Solen, hvad har endast Himlens
öga sett?
Emellan kyrkan och hospitalet äro spridda en liten
en-våningsbyggning, som förr beboddes af klockaren, en
tvåvånings, som nu innehas af uppsyningsmannen, en
bagarstuga och någon böda tror jag. Till venster ett stycke ifrån
hospitalet ligga åbyggnaderna å Fogdeby hemman, som
likasom sjelfva hemmanet innehas af sysslomannen.
De tre boningshusen för (lärarne äro alla byggda efter
samma schema, som det å Lappviken, med en korridor,
som går midt igenom huset och boningsrum på hvardera
sidan derom. Ej må dock den, som besökt Lappvikens
rymliga lokaler för de sjuke, genomvandrat dess breda
korridorer, dess ljusa, väl försedda sällskaps-, arbets-och
matsalar tro att ban derutaf kan göra sig någon föreställning
om hospitalet å Skjälö. Det enda detta hospital har
gemensamt med det å Lappviken är att vara bygdt efter en
konstruktionsmetod, som i våra dagar på goda grunder är
utdömd. Undantag ifrån denna konstruktion gör dock det
nyaste år 1845 byggda husets frontcspice, hvilken innehåller
endast en rad med rum, men, tyvärr, lemnar utrymme åt
blott 8 sjuke. De båda andra byggningarne ha blott en
våning. Vi infördes först uti det nyaste huset. Korridoren
i nedre våningen föreföll mig att vara ungefär 5 lof. bred
och rummen kapabla att inrymma ungefär 700 kub.-fot luft.
Dimensionerna i frontespicen äro litet fördelaktigare. För
ventilation var sörjdt genom draghål i dörrarne och ventiler
i fönstren. Detta är elt ganska förmånligt sätt att bibehålla
luften ren uti sjukrum. Uti korridorerna, som naturligtvis
alltid böra hållas varma, och här äfven kunna det, insläppes
rakt utifrån frisk luft i utbyte mot den skämda, som utgår.
Sedan korridorerna blifvit väl vädrade, öppnas draghålen å
dörrarne till rummen, som då förses med ren, vintertiden
färdigt uppvärmd luft, under det den med skadliga ämnen
impregnerade utgår dels genom dessa draghål dels genom
de i fönstren anbragta ventilerna, som nu och då kunna
hållas öppna. Så angenämt det var alt se att man skäligen
sörjt för ren luft, detta den menskliga organismens
oumbärligaste näringsämne, så obehagligt var att åse den
utstyrsel man gifvit rummens väggar. Man kan ej tänka sig
något mera liknande fångkläder än de. De voro nemligen
nedifrån till ungefär en manshöjd målade i rutor som ett
schackbräde med ena systemet af rutor gull och del andra
svart. Man skall utom dåre äfven vara blind lör att ej en
sammanställning af sådana färger och på ett sådant sätt dag
ut och dag in på det högsta skall irritera och plåga
ögon-nerverna och derigenom äfven deras centrum, hjernan, ett
fel emot den första af reglorne för skötseln af sinnessjuke.
Rummens väggar uti de båda andra byggningarne voro
naturligtvis på samma sätt dekorerade. Men hvad som är
värre — deras dimensioner voro vida ofördelaktigare för
deras innevånares helsa, ett förhållande, hvarom man för
resten blott med näsan kunnat öfvertyga sig. De båda
mindre byggningarnes korridorer äro äfven till den grad
smala, alt de ej annat kunna än bli ständiga tillhåll för de
mest skadliga ångor. Att de skulle kunna tjena lill någon
sorts promenad för de sjuke under ruskiga och kalla dagar,
är ej att tänka på, ty då dörren öppnas lill ett rum slän-
ger den bela korridoren. Och att sådant tidt och ofta
måste ske, är så mycket mera nödvändigt, som åtminstone
den ena, den med mindre rum och smalare korridor, af
byggningarne var försedd med endast högst bristfälliga
ventilations-apparater.
De sjukas kläder voro sådana man ser dem i de flesta
af landets sjukhus utom hufvudstaden.
Och så lärer du väl äfven, min värde läsare, litet vilja
veta huru de se ut, dessa beklagansvärde, som förlorat det
dyrbaraste en menniska eger, det, hvarigenom hon skiljer
sig ifrån djuren, och blifvit dömde att för alla dagar vara
detsamma förlustige. Ej må du tro att de alla utan
undantag äro vilda, ursinniga, farliga att nalkas. Såge du en
och annan af dem uti ett sällskap af sådana deras
medmenniskor, som ej blifvit fråndömda sina patent uppå alt vara
kloka, så försäkrar jag att hvarken du eller någon annan
skulle kunna utpeka honom vara en inbyggare i Skjälö
hospital. Jag såg der bland andra en man, som också njöt
fullkomlig frihet, hvilken ej visade det ringaste tecken till ett
rubbadt förstånd. Jag talade med honom om de andra
dårarne och deras upptåg samt frågade om vistelsen ibland
dem ej föreföll honom obehaglig, llan såg på mig med en
lång melankolisk blick och svarade: ,.ja, nog lärer jag väl
ha varit likadan". Flere andra voro hvad man der kallade
det „snälle" och skola städse visa lydnad emot sina
vårdare och vårderskor. Somliga ha äfven haft rediga
mellanskof af ända till flera månader, efter hvad som sades. Men
de flesta buro en ovedersäglig vansinnets prägel uti sina
ögon och hela sill beteende. Många skola vara omöjliga alt
få kläder uppå och visa en oförlåtlig glömska af alla reglor
för huslig trefnad. Alt beskrifva de värsta vore lika svårt
och otacksamt som att beskrifva de menskliga passionerna
drifna lill sin högsta spets. Tänk dig en mensklig varelse,
stundom äfven lytt och ofärdig, såsom en fullkomlig slaf af
superlativerna af vrede, bat, ilska, list, en annan apathisk
som om ban vore af träd, en annan ständigt utstötande ett
fånigt skratt, en annan oupphörligt halfskrikande de mest
osammanhängande satser på olika språk, en annan nästan
naken med knäna ständigt under hakan liksom förvandlad
lill en köttklimp, och du skall hafva en otydlig föreställning
om ungefär tvåtredjedelar af dårarne å Skjälö. Jag
förbigår all närmare redogörelse af mina iakttagelser i detta
hänseende, sä mycket hellre som de här vore af ringa eller
ingen nytta. Jag tar mig i stället friheten göra dig några
kinkiga frågor, som, ifall du är medlem af detta samhälle,
skola komma dig att tvifla, huruvida du uppfyllt dina pligter
såsom en sådan.
Den första frågan blefve: hvarföre förvarar du dessa
arma åt ditt godtycke lemnade menskliga varelser ä elt
ställe, så enstøgt beläget, att det är ytterst svårt alt förse
dem med de förnödenheter, som äro nödvändiga för alt
uppehålla lifsgiiislan hos dem och nästan omöjligt för
samhället all hålla någon kontroll öfver huru de skötas och
behandlas?
Meningen med Skjälö hospital var ifrån början all
tjena ott hell annat ändamål än dess nuvarande. Det var
den store Gustaf den andra Adolf, som år 1619 bjöd
anläggningen deraf för att bereda en tillflyktsort för de af den
förskräckliga elfkarleby-sjukan angripne. Deras antal var
under 16:de och 17:de seklen i Finland ej ringa och som
deras sjukdom var smittosam och förenad ined ett utslag af
ytterst vidrigt utseende och lukt, drogo sig alla menniskor
undan deras närhet och de lemnades ensamma utan sällskap
och bistånd af sina likar. Att under sådana förhållanden
det var en välgerning att bereda dessa olyckliga en gemensam
tillflyktsort, så afskiljd som möjligt ifrån den öfriga verlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
