Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
lärer väl ingen kunna neka. Elfkarleby-sjukan började
emellertid redan i slutet af 17:de seklet fordra allt färre offer,
hvarföre Skjälö bestämdes till boningsplats för obotlige sjuke
af alla möjliga slag. En tid utgjorde hospitalet här
fattighus för Åbo stad. Sedan emellertid Lappviks sjukhus
blifvit fullfärdigt, indrogs Kronoby hospital för dårar och det å
Skjälö bestämdes i början af år 1840 alt tjena till
förvarings-ställe för sådana dårar, hvilkas olyckliga tillstånd ej
medgifver något hopp om förbättring.
Vid denna tid kunde här ej inrymmas mera än
omkring 40 sjuke. Genom den år 1845 uppförda byggnaden
är utrymme beredt för ytterligare 28. Itäknas härtill
Ijenste-personalen vid hospitalet med deras familjer och tjenstehjon,
så torde det ej vara för mycket att bestämma summan af
den lilla öns innevånare till 100. Närmaste hy ligger
ungefär en half mil, till en del sjöväg, derifrån och äfven den kan
erbjuda ytterst litet af hvad som till dårarnes och de öfriga
invånarnes å Skjälö nödtorft hörer. Nästan allt måste
anskaffas ifrån Åbo. Huru dyrt och huru svårt höste- och
vårtid skall detta ej blifva? Jag vill ej tala om
klädespersedlar, ja ej ens om sådant, som oförutsedda
omständigheter göra behöfligt på hestämd tid, såsom läkare, ifall
någon hastigt blefve farligt sjuk, medicin ni. ni. Jag vill
endast påpeka huru onaturligt det är, alt en koloni af
omkring 100 personer skall ha åtminstone en half mil sjöväg
för att få en kanna mjölk utöfver hvad de högst få kor,
som kunna underhållas på ön, förmå prestera. Hurudana
förhoppningar ha under sådana förhållanden de, som varit
tvungna att inlösa sina anförvandter å Skjälö, uppå att
deras behöfver skola naturenligt tillfredsställas? Huru olta
skall det till exempel bli möjligt att förse dem med, lör en
sjuk organism så oumbärlig, färsk köttföda?
En annan olägenhet af detta hospitalets afskilda läge
är att allmänheten aldrig kan veta huru här gås tillväga,
en sak som dock torde vara af högsta vigt i våra dagar.
1 vårt land linnes knappt någon institution med ett sämre
renommé än Skjälö hospital. Jag har ända i de aflägsnaste
trakter af vårt land hört denna inrättning omtalas med hemska
hänsyftningar och hvad jag derom hört såväl här som i Åbo
var ingalunda egnadt alt förändra mina första intryck. Om
förvaltningen af ett vanligt sjukhus, ett fängelse, ett
korrektionshus ni. ni. får man alltid vela af dem, som i dessa
längre eller kortare lid varit inhysta, ly de försumma
vanligen ej att göra sina anmärkningar, om anledning till
sådana förelinnes. Men hvem skall klaga, om en dåre
oändamålsenligt eller hårdt behandlas, om han piskas, om han
svälter, om ban fryser?
l)en andra frågan, min värde läsare, blefve: hvarföre
har du lemnat detta hospital utan läkare, hvarföre
anförtrott vården deraf ål en person utan ringaste kännedom af
medicin? Anser du högsta uppsigten å stället af ett dårhus,
låt vara lör endast obotlige, så lätt att hvem som helst
går ut dermed? Då vill jag underrätta dig att det så väl kan
inträffa, att en för obotlig ansedd vansinnig under en
ändamålsenlig behandling blir återställd till helsan som alt en så
beskaffad person blir angripen af andra sjukdomar. Del är visst
anbefaldt att sysslomaunen å Skjälö skall underrätta
provincialläkare!», numera i Rimito distrikt, när läkarevård för någon af
dårarne påkallas. Läkaren bor emellertid 2 mil sjöväg ifrån
hospitalet, så att det, om ock både han och sysslomannen
hade den bästa vilja, blir svårt och vissa tider af året
omöjligt lör den förre alt hinna till den eller de sjuke förr äu
det är lör sent. Till följe af den menskliga naturens
allmänt erkända svaghet tror jag likväl, att det i de tlesla fall
skall bli en alltför stor frestelse för sysslomannen all
försumma besvärandet af sin förman med en svår och obehaglig
resa, så mycket mera som det naturligtvis måste vara
sysslomannens sträfvan att stå väl hos läkaren och ban så
väl kan sauvera sig med att säga det lian ej förstått att
läkarehjelp var af nöden. Läkaren å sin sida är äfven, om
ban har en vanlig menniskas svagheter, nöjd att
sysslomannen ej insett behofvet af honom vidare än vid hans
bestämda niånadsbesök. Detta säger jag naturligtvis utan
minsta hänsyftning på personligheter. — Hvad åter beträffar
vården af dårarne i och för deras hufvudsjukdom, så
gestaltar sig fordran på läkare vid hospitalet ej mindre
iin-periös. Iluru skall sysslomannen förstå att behandla de
sjuke efter de lagar vetenskapen föreskrifver? Denna sak
fordrar ett special-studium, som är tillräckligt vidlyftigt lör
att behöfva sin egen man, och mången examinerad läkare,
som ej särskildt vinlagt sig derom, skulle ha svårt att
uppfylla alla rättvisa fordringar. De finnas, som förorda att
högsta vården å stället af vanliga sjukhus— märk sjukhus,
icke de sjukel — handhafves af en icke-läkare (att här
förtälja hvad delta har för sig vore onödigt), men än tror
jag ingen varit nog djerf att konstruera dårhus under
ledning af en i medicinen fullkomligt okunnig. Å Skjälö är
detta experiment försökt — se der orsaken, hvarföre de
gröfsta brott emot sjukvårdslagarne här begås, hvarföre man
tinner de ursinnigaste och oregerligastc galna placerade i
närmaste granskap med de mera lugne och slillare, se der
kanhända orsaken, hvarföre de famösa orden ifrån Dantes
helvete: „lasciate ogni speranza, voi clie’ entratel"
(öfvergifven hvarje förhoppning J hvilka ingån!) utan öfverdrift
kunna tillämpas på Skjälö, hvarföre sinnessvage karlar och
qvinnor bo om hvarandra, hvarföre behandlingen af dårarne
stundom är sådan man kan förmoda den hos folk i råaste
naturtillstånd, se der slutligen orsaken, hvarföre dödligheten
inom delta hospital är så stor. Att klandra sysslomannen
lör allt detta vore en galenskap, ly af honom kan med
rätta ej annat fordras än vården om det ekonomiska. Att
uppsyningsmannen ett par månader följt med ronderna å
Lappviken ersätter ingalunda bristen af läkare. Rlotl en
person af hög bildningsgrad och med vetenskapliga insigter
kan bibehålla tålamodet och rätta vägen under alla de
otaliga svårigheter, som möta vid vården af dårar.
Min tredje fråga lyder: är det för alt visa all det
gäller ett dårhus, som man tillåter sysslomannen all tillika
vara kosthållare? Enligt en vanlig menniskas tycke borde
alla förordningar i främsta rummet afse alt åtminstone ej
leda i frestelse. Och dock —• kan man länka sig en större
frestelse, än den, uti hvilken en person råkar, då åt honom
hona fide anförtros en lönande näring, som han sjelf
kontrollerar? Alt läkaren efter sina besök hvarje månad eller
Åbo guvernör efter sina hvart halft år, eller hvilken
menniska som helst, han må vara huru skarpsynt man behagar,
lör all han par eller ett dussin gånger om året öfvervakat’
måltiderna, skall kunna veta hurudana de äro under hans
frånvaro, tror jag ej en dåre ens skall riskera påstå. Man
kan tänka att den lägre betjeningen vid hospitalet i sådant
hänseende kan hålla ett vaksaml öga på sysslomannen.
Misslager jag mig ej alltför mycket, eger sysslomannen att
utan vidare afsätta alla dem, som stå under honom och i
deras ställe antaga dem honom behagar.
Fjerde frågan: hurudan är den föda, som, om den
föreskrifna spisordningen äfven strikte följes, bestås de sjuka?
Må hvar och en veta det, och om han kan — tysta sitt
samvetes röst. Den 14 November 1844 utfärdades lör
Skjälö hospital följande spisordning. Söndag, morgon: 3
qvarter korngrynsgröt med 1 qvarter söt mjölk; middag:
1 slop köttsoppa kokad på elt skålpund färskt eller i brist
deraf lika mycket vattenlagdt saltgrönt kött, % qvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
