Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Storbritannien fördelad mellan 250 tusen egare.
Styckningen var således drifven omkring fem gånger så långt som i
Finland. Detta utvisar att Englands jordbruk icke uppnått
en högre ståndpunkt, uteslutande derföre, att en mängd
stora possessioner der finnas.
I Frankrike, der jordstyckningen är långt drifven,
var jordegendomen år 1815 delad i 10,083,754
skattelägenheter, men 1852 i 12,549,954. Likvisst hade afkastningens
värde, som 1821 utgjorde 1,580,597,700 francs, år 1851
stigit till 2,643,366,000 fr. Äfven här ser man att den
fortfarande jordstyckningen icke hindrat jordbruket att göra
framsteg.
I Rhen-Bayern är jordstyckningen, alltsedan landet
var förenadt med Frankrike, fri. I den öfriga delen af
samma konungarike är den det icke. I Rhen-Bayern
utgjorde år 1840 spanmålsproduktionen 24,800 Scheffel pr
qvadratmil odlad jord, i rikets andra trakter endast 11,908
Scheffel från samma areal.
Jemför man tillståndet i Sveriges olika provinser så
finner man äfven att jordens afkastning är störst i de län
der jorden är delad på de flesta egare. Så var
afkastningen af spanmål och potatis 1850 i Upsala län mindre än den
i Fahlu län, ehuru det förra hade nära dubbelt så många
mantal som det senare. I det förra länet var jorden mindre
delad, så att i medeltal 4/6:dels mantal kom på hvar
jordegare, i det senare endast 1/12:dels mantal. Ett likartadt
resultat visar sig om man jemför afkastningen under sagde
år från Stockholms län, der egendomarne äro större, med
den från Carlstads, der egendomarne äro mindre.
Visserligen anmärker härvid den förf., ur hvars arbete vi hemtat
dessa siffror, Ljungberg, med rätta, att då nian endast
känner mantalens antal och icke den odlade jordens areal,
uppgifterna icke kunna anses fullt tillförlitliga, men de böra
dock något så när angifva det ratta förhållandet.
En tydligare bekräftelse på den fördelaktiga verkan
jordens fördelning på flere händer har i moraliskt afseende,
får man om man jemför antalet af begångna brott i
Sveriges skilda län. 1854 förhöll sig de sakfälldes antal till
folk-mängtlen: I Upsala län såsom 1 till 205, men i Fahlu län som
1 till 234 o. s. v. Endast i ett enda af Sveriges län var
brottsligheten större än den på grund af den långt drifna
jordstyckningen kunnat antagas.
I Bayern har det äfven visat sig att, i de trakter der
jordstyckningen är fri, brottens antal i proportion är mindre,
än de kretsar der restriktiva reglementen äro rådande.
Till slut må äfven anföras, att erfarenheten i de
länder der jordafsöndring varit fri visat det denna, om den är
för långt drifven, utan vidare åtgärder förminskas och att
lotterna förstoras. Så har jordklyfningen enligt ett 1854
utkommet arbete, på de senaste 32 åren i tvåtredjedelar af
Frankrike tilltagit med 8,7 procent, men i den öfriga
tredjedelen minskats med 1,22 procent. I några kantoner hade
en förminskning af 13 proc. egt rum.
Man ser häraf, att menniskorna öfverlemnade åt sitt
eget omdöme icke ensidigt sträfva åt en enda rigtning,
utan att de i detta fall som i alla andra bäst sjelfva bedöma
hvad som är deras egen fördel. Det beror på olika
omständigheter och lokala förhållanden, om det är
fördelaktigast att hafva jorden fördelad i större eller mindre lotter.
Det är derföre bäst att öfverlemna bestämmandet häraf åt
dem, hvilka af jordens afkastning skola erhålla sitt
lifsuppe-hälle. Det är endast härigenom en naturlig fördelning kan
uppkomma. Hvar och en som närmare begrundar saken,
torde instämma i det, som yttrades af Frankrikes
representant, Wolowsky, vid välgörenhetskongressen i Brüssel 1856:
„att hvarje lagstiftning, som åsyftar att förbjuda grund-
egendomens delning, är felaktig, och helt och hållet
stridande emot vår tids idéer samt civilisationens och frihetens
intressen".
Korrespondens från Sverige.
Stockholm den 28 November 1861.
Mitt senaste bref till er har redan erhållit sin lilla
historia. Det aftrycktes i „Nya Dagligt Allehanda",
framkallade efter några dagar der en artikel af br Dalman,
hvilken i sin tur frambesvor en annan i Aftonbladet.
Åtskilliga repliker skola utan tvifvel följa. Slutligen kommenterar
landsortspressen kanske det hela. Detta påminner om
snöflingan som ger upphof åt laviner, hvilken liknelse här
passar rå mycket bättre som det icke är den väsentliga
framstäl-pingen i mitt bref, utan blott ett par
biomständigheter, hvilka gifvit anledning till den nu inträffade
efterpost-fäktningen i „norska frågan". Hr Dalman har erinrat att
jag missmint mig så till vida, att det icke var dagen efter,
ulan två dagar före hans motions aflemnande på
riddarhuset, som den omtalta artikeln i Aftonbladet stod införd,
samt derjemte upplyst att det icke varit han, utan
Aftonbladets egen hufvudredaktör, som skrifvit densamma.
Visserligen hade jag förut hört en och annan påstå detta, men
höll det för alldeles otroligt, emedan naturligtvis derigenom
den politiska fauten å Aftonbladets sida måste anses så
mycket större och mera komprometterande. Då Aftonbladet
emellertid medgifvit rigtigheten af hr Dalmans uppgift, är
den naturligtvis konstaterad. Hr Dalmans öfriga erinringar
mot Aftonbladet och dettas beskyllningar mot honom-, vill
jag ej inlåta mig på, enär de icke beträffa innehållet af
mitt bref. Jag vill blott anmärka att det vore väl om
Aftonbladet i allmänna angelägenheter ådagalade samma energi
och fyndighet som det utvecklar så snart det blott blir fråga
om dess egen institution, samt emot br Dalman, att hans
påstående, att konungens rätt att till riksståthållare i Norge
utnämna svensk man skulle utgöra det „ snart sagdt enda
qvarstående hufvudvilkoret för unionsfördraget", säkerligen
icke omfattas af mången bland majoriteten. Tvertom fästade
denna sig hufvudsakligen vid den formella behandlingen af
nämnde rättighets afskaffande, icke vid rättigheten såsom
sådan. Den har ej heller, enligt hvad bekant är, blifvit
ut-öfvad på många herrans år. Aftonbladets lustiga
insinuation, att mitt bref skulle hafva tillkommit för alt skaffa
detsamma s. k. „prenumerationsgräl" på halsen, vill jag blott
härmed hafva nämnt.
1 Norge har, sedan jag sist skref, Aflenbladet
reserverat sig mot de helskandinaviska artiklar, som det tillät
en insändare offentliggöra i sina spalter; Morgenbladet och
Chrislianiaposten hafva likaledes högtidligt uttalat sig mot
hvarje revision af det nuvarande iinionsfördraget. Deremot
har veckoskriften „Hjemme og Ude" i Danmark förklarat
sig för en praktisk skandinavism. De politiska chancerna
vexla sålunda för närvarande. Det är såsom om situationen
väntade på en man.
Det nyaste nya, som berättas i våra politiska kretsar,
är att justitiestatsministern friherre De Geer är sysselsatt
med utarbetandet af ett förslag till representationsförändring,
att framläggas för nästsammanträdande ständer. Såsom ni
torde minnas, inlemnade förlidne riksdag borgare- och
bondestånden, hvart för sig, till regeringen en adress, hvaruti
hon uppmanades att taga ett sådant steg. Vidare
konstituerade sig före riksdagens afblåsande en reformkomité,
som erhöll i uppdrag att- kring landet yttermera samla
underskrifter åt nämnde adresser. Enligt hvad jag i
dagarne hört uppgifvas, skall antalet af de till dato inkomna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
