Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
itcli icke försjunka i slentrian, nedblickar man alltid med
stoll förakt. Om någon ej vill inträda i en korporation, så
förklara vanligen dess medlemmar att ban „ieke duger lill
något", lian är en „tidningsskrifvare", ban söker sitt
umgänge och sina sympatier bland „packet" — yttrar man
ined ett försmädligt småleende.
Ingen, som vill kämpa för framåtskridandet, må vänta
sig alt derunder dansa på rosor. Hat och — derest man
vågar visa det — förakt skola följa honom. Man skull
bekämpa honom med alla vapen, man skall uttyda hans
gerningar lill det värsta, man skall utsprida osanningar för
atl smäda honom, man skall, om möjligt, fråntaga honom
heder och ära. De handlingar, som förestafvas af de
ädlaste motiver, skola förklaras härröra af de lågaste
passioner. Den, som vågar utsätta sig för allt detta, kommer att
genomlefva mången bitter stund. Han kan likväl trösta sig
med vissheten att hans sträfvanden någon gång skola blifva
erkända, om ej förr, så åtminstone när den dag randats,
då det blifver en möjlighet att inom politiken visa — tolerans.
Hvar sitter Djefvulen?
(Ur Anerbaclis Schalzkästlein.)
Uti en saga — den är ännu ej gammal — berättas
det, alt djefvulen en gång gick ut på arbete och lofvade
alt vara flilig och redlig, blott man gaf honom fulltopp alt
göra. Menniskorna gingo in derpå och gåfvo honom nu de
svåraste saker att uträtta, men knappt hade ban fått något
uppdrag förr än ban åter, snabb som vinden, var tillbaka
och sade: „jag är färdig, gifven mig arbete, eller jag blir
vild". Menniskorna veta slutligen icke mera hvad de skola
göra med honom, tills en man gifver djefvulen i uppdrag,
att så fort stenlägga vägen till närmaste stad, alt han, som
genast reste af med ett fyrspann, bela tiden fann vägen
färdigt stenlagd. Äfven detta uträttade djefvulen.
Sagan slutar väl dermed, men sjelfva historien är
derföre icke slut.
Stenläggningen var färdig och djefvulen kom åter och
sade: »gifven mig att arbeta, eller jag blir vild." Nu blef
ban upptagen i polisstaten, en generalprefekt tog honom
till sig och der har ban att arbeta med akterna, så att ban
icke blir färdig till den yttersta dagen. Hvar en ljusstråle
vill tränga in uti verldens mörker eller en frihetsrörelse
yppar sig bland folken, dit skickas strax djefvulen för att
stoppa lill hålet genom hvilket ljuset tränger och för att
binda och qväsa frihetsrörelsen. Ilar han här stoppat till
ett hål och dragit en boja hårdare till, så bryter det åter
löst på ett annat håll, och ban pustar och ränner af och an,
ocli protokollerar och inqvirerar och registrerar och
refererar, lar upp en duplik och en replik och skrifver och
sandar och förseglar, att det aldrig vill taga ett slut.
Se, nu veten J, hvar djefvulen sitter.
Krönika.
Helsingfors företer för närvarande en egen anblick af
rörlighet, lif och oro. Men denna oro bär ej politikens, ej det
svårmodiga allvarets pregel. Denna tid är onekligen frumtimrens. Med
beställsam ifver, med leende hemlighetsfullhet ser man dem vandra
från gata till gata, från butik till butik: flickor, fruar, festmör och
systrar, alla ha de någon älskling att länka på, någon vän atl glädja,
och hvad frumlimren engång omfatta en corps, del har i alla tider
utöfvat sitt inflytande äfven på herrar och män. Diplomatiens
sfinxgåtor susa de flestas öron förbi; den sociala mekanismens kugghjul
få tillsvidare drifvas omkring af sin egen fart. Julen är årets hvi-
lodag och det kan således icke skada, ja, är tillochmed moraliskt
nödvändigt, all såväl individer som opinioner nu aflägga aili
onödigt arbete.
Universitelet har slutat sin verksamhet för terminen.
Resultaterna af den flit och det goda uppförande, som i allmänhet väl
utmärkt sludenterne på senare tider, ha under veckan blifvit
offentliggjorda. Såsom mera framstående omnämna vi, att offentlig
licentiat-examen i de fysisk-malemaliska vetenskaperna anställdes
d. 13 Dec. med docenten, mag. J. J. Chydenius. Doc. Chydenius
torde komma att för en tid förestå prof. Arppes profession.
Sistlidne måndag d. 16 anställdes offentlig medicine-licentiat examen
med med. kand. A. J. Palmberg.
Bokhandeln har under veckan blifvit riktad med några nya
alster och dessa af inhemsk produktion. Främst deribland står
onekligen Fredr. Cygnæi betraktelser »Om Fänrik SI åls Sägner.»
Doken har lill valspråk följande ord af J. V. Snellman: •Om skalden
njuter sin rätt af sin nation, då hans sånger läsas och njulas, sä
har han af sitt lands litteratur all fordra, att den begriper hvad
hans dikt är.» — och denna rättvisa fordran har verkligen icke
blifvit gäldad förr än nu. Om också icke alla äro färdiga all
obetingadt underskrifva dessa betraktelser i sin helhet, hvilket ju icke
heller kan vara författarens mening, så måste dock enhvar erkänna
den allvarliga värma, den djupgående uppfattning och kärlek för
ämnot, som ställer denna bok högt bland den finsk-svenska
litteraturens senare företeelser.
Lännetär, Album, utgifvet af vestfinnar II. och Mansikoila ja
Mustikoila 111, hafva äfven under dessa dagar ökat kalender- och
jullilleralnren. t del förra möter oss först en korl lefnadsteckning
af -s -I öfver J. (1. Leistenius — kort, men värdefull ändå, liksom
den glada sångarens lif. Vidare följer Genesis Aelherea, skådespel
af Eiik Kolmodin, jemte en utläggning deraf af S. E. Denna
produkt från den svenska dramatikens barndom saknar väl egentligen
allt poeliskt värde, men det anliqvariska lockar dock alt läsa
densamma. »Kajana läns ödeläggelse», det här inlagna föredraget
vid lilt. soirén d. 25 November, hafva vi redan omnämnt i en
foregående nummer. 11 lyriska stycken af -s-1, 3 af -ck-, 2 af E.
saml trenne öfversättningar af -lf-lf-. upptaga resten af detta album.
Mansikoita ja mustikoita dokumenterar sig äfven ganska bra för i
år och lifvar hoppet om en framtida sjelfständig finsk litteratur.
I går var hans exc. generalguvernören inbjuden till en
festlig middag å hotel de Kussie. Omkring hundrade personer af
em-bels- och tjenstemanna kåren lara dessutom såsom gäster ha
bi-vistat middagen, så alt inalles omkring IGO personer upptogo den
prydligt dekorerade salongen.
Theatern, som på sista lidén varit något matt i sina
prestationer, ryckte sig i onsdags ur sin dvala med etl nytt stycke, som
både genom sitt ämne och de historiskt ryktbara personer från en
af Frankrikes lysande perioder, hvilka der framträdde, nödvändigt
måste fängsla åskådarens intresse, Mondecaus, skådespel i 5 akter,
afdelade i 8 tablåer, af A. E. Hrachvogel, är en komposition på
historisk grund och lemnar en trogen framställning af den
Nichelieu-ska politikens jernhårda konseqvens, medan den å andra sidan med
lefvande färger målar snillets glödande eld småningom förtärande
sin egen härd under striden mot yttre makters band. Samspelet
var i allmänhet godt och hr Schwartz belönades vid syckels slul
med framropning.
Kölden har se’n i går skärpt till, men intet slädföre
förspör-jes ännu. Enhvar, som med hjul färdats hemåt lill julen, har haft
många vådor att utslå för isgatan och man berättar äfven alt en
och annan vid stjel|iningar skadat sig ganska illa.
Denna nummer liar icke kunnat utkomma på utsatt tid,
emedan redaktionen for att erhålla impriiuatur varit nödsakad
att vädja till högsta censur-instans.
Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.
Imprimatur: L. Hembiirger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
