- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
115

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Främlingen på heden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Mitt hela liv är föremål för en oavbruten
förföljelse av en man, som jag avskyr. Han har lagen
på sin sida, och varenda dag möter mig den
möjligheten, att jag kan bli tvingad till att leva
tillsammans med honom. Vid det tillfälle, då jag skrev till
sir Charles, hade jag fått veta, att jag möjligen skulle
kunna bli fri, om vissa utgifter bestredos. Detta
betydde allt för mig — sinnesro, lycka, aktning för mig
själv, ja, allt. Jag visste hur ädelmodig sir Charles
var, och jag trodde, att om han av min egen mun finge
höra hur det förhöll sig, skulle han hjälpa mig.

— Men hur kom det till, att ni inte infann er?

— Det berodde på, att jag före den utsatta
timmen fick hjälp från annat håll.

— Varför skrev ni inte till sir Charles och sade
honom det.

— Det skulle jag ha gjort, om jag inte fått läsa
notisen om hans död i tidningen morgonen därpå.

Berättelsens sammanhang var så fast, att mina
frågor visade sig ur stånd att rubba det. Mitt enda sätt
att kontrollera saken var att undersöka, om hon
vidtagit åtgärder för skillsmässa från mannen ungefär vid
den tid då katastrofen inträffat.

Gäckad i mina förhoppningar och tung till sinnes
lämnade jag henne.

Lyckan hade varit oss vidrig under hela förloppet
av denna hemliga undersökning, men nu stod hon mig
äntligen bi. Hennes sändebud var ingen mer och ingen
mindre än själve herr Frankland, som med sitt röda
ansikte och sina vita polisonger stod utanför sin
trädgårdsgrind, som vette mot den landsväg, å vilken jag
rullade fram.

— Se god dag, doktor Watson, sade han med
ovanligt gott humör, nu får ni lof att låta hästarna rasta
och komma in och dricka ett glas vin med mig och
gratulera mig till på köpet.

— Det är en betydelsefull dag för mig, doktor
Watson, sade han småskrattande, en av de mest
betydelsefulla i mitt liv, och detta på två sätt. Jag skall lära
dem här i landet vad som är lag och rätt och låta
dem veta, att här är en karl, som inte är rädd av sig.
Jag har bevisat, att vägen skall gå fram tvärt igenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 6 22:09:21 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free