Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Familjen Baskervilles hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor sten, där han satte sig och gömde ansiktet i
händerna.
— Vi måste lämna er nu, sade Holmes. Vårt verk
måste fullbordas, och varje ögonblick är dyrbart. Saken
ligger utredd, och det gäller att få tag på
upphovsmannen.
— Det är ytterst osannolikt, att vi komma att finna
honom i hans hem, fortfor Holmes, då vi snabbt gingo
framåt stigen. Skotten ha säkert sagt honom, att han
förlorat sitt spel.
— Vi voro dock tämligen långt borta, och
dimman betog i någon mån ljudet, invände jag.
— Han följde säkert efter hunden för att kalla
honom tillbaka. Å nej, han är allt sin kos nu. Men
vi skola emellertid genomsöka huset.
Halldörren stod öppen, och vi rusade in samt
skyndade från rum till rum med en hastighet, som
förbluffade den gamle avsigkomne betjänten, som mötte oss
i korridoren. Ej ett spår av mannen, som vi sökte,
kunde vi upptäcka. I övre våningen var emellertid
ett av sovrummen stängt.
— Det finnes någon därinne, utbrast Lestrade. Jag
hör att det rör sig. Öppna den här dörren?
En sakta klagan nådde våra öron. Holmes
sparkade till dörren strax ovanför låset, och den flög upp.
Med spända pistoler störtade vi alla tre in i rummet.
Men icke heller här fanns den nedrige ärkeskälm
vi väntat att få se. I stället mötte oss en sådan
sällsam och underlig syn, att vi ett ögonblick stodo och
stirrade i stum häpnad.
Rummet hade använts till ett slags naturhistoriskt
museum, och utefter väggarna voro uppställda en mängd
med glaslock försedda lådor, som innehöllo den
samling fjärilar och insekter, vars kompletterande utgjorde
den underlige och farlige mannens förströelse och nöje.
Mitt i rummet stod en stock, som tjänade till stöd
för den gamla maskstungna bjälke, som uppbar taket.
Vid stocken var medelst åtskilliga lakan fastsurrad en
figur, så dold av sina bindlar, att det till en början
var omöjligt att se, om det var en man eller en kvinna.
En handduk var lagd om halsen och tätt åtbunden på
stolpens baksida. En annan handduk betäckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
