- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
149

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Familjen Baskervilles hund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansiktets nedre del och lämnade blott ögonen fria — ett
par sorgsna mörka ögon, som besvarade våra stirrande
blickar med ett uttryck av blygsel och ångest. På
mindre än en minut hade vi lossat knutarna och
vecklat upp banden, och fru Stapleton sjönk ned på golvet
framför oss.

— Den uslingen! sade Holmes. Hit med
konjaksflaskan, Lestrade. Sätt henne på stolen. Hon har
svimmat av misshandel och utmattning.

Hon öppnade åter ögonen.

— Är han räddad? frågade hon. Har han
undkommit.

— Han kan inte undkomma oss, min fru.

— Nej, nej. Jag menade inte min man, jag
menade sir Henry. Är han räddad?

— Ja.

— Och hunden?

— Är död.

Hon höjde en suck av lättnad.

— Lovad vare Gud! O, den eländige! Se hur
han behandlat mig! Hon vek upp ärmarna och med
fasa sågo vi, att armarna voro fulla av blåmärken.
Men vad är det för en småsak! Värre är det sätt
varpå han torterar min ande och min själ.

— Er ovilja är helt naturlig, sade Holmes. Säg oss
var vi kunna finna honom. Om ni stått honom bi i
hans onda anslag, så gör nu bot därför genom att
hjälpa oss.

— Det finnes ett ställe, dit han kunnat fly,
svarade hon. På en ö i träskets mitt ligger en gammal
tenngruva. Där var det han höll hunden gömd, och
där hade han också ordnat sig en tillflykt i händelse
av fara. Dit har han troligen begivit sig.

Dimman låg nu tät som bomull mot fönstret.
Holmes höll upp lampan, så att den blev synlig.

— I kväll kunde ingen leta sig fram genom Grimpens
träsk, sade han.

Hon brast i skratt och klappade i händerna.
Hennes ögon gnistrade och tänderna glänste.

— Dit torde han väl hitta men inte därifrån, sade
hon. Inte kan han se kvistarna, som markera
vägen! Han och jag hjälptes åt att plantera dem. Ack,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 6 22:09:21 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free