Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gälla som hans syster, om han ock fann gränsen för
sin makt över henne, när han försökte att förmå henne
till direkt medverkan vid ett mord. Hon var redo att
varna sir Henry, så vitt hon kunde det utan att blottställa
sin man, och hon försökte gång på gång att göra det.
Stapleton tycktes själv ha varit tillgänglig för
svartsjuka, ty när han såg baroneten närma sig hans hustru,
så kunde han icke, ehuru detta närmande ingick i
hans plan, underlåta att träda emellan med en
häftighet, som röjde den eldiga passion, vilken han vanligen
så väl förstod att dölja under en behärskad yta. Genom
att uppmuntra förtroligheten dem emellan försäkrade
han sig om att sir Henry ofta skulle komma till Merripit
House och att han, Stapleton, förr eller senare skulle
få det tillfälle till handling, som han eftersträvade. Men
då den avgörande dagen till sist kom, reste sig
plötsligt hans hustru emot honom. Hon hade hört något
litet om fångens död, och hon visste, att hunden var
instängd i uthuset den afton, då sir Henry väntades
på middag. Hon anklagade sin man för det brott han
planlagt, och en förtvivlad scen följde, under vilken
han för första gången lät henne veta, att hon hade
en rival om hans kärlek. Hennes trohet förvandlades
ögonblickligen i bittert hat, och han insåg, att hon
skulle förråda honom. Han band henne följaktligen på
det att hon inte skulle komma i tillfälle att varna
sir Henry, och han hoppades nog, att när hela
lantbefolkningen komme att skriva sir Henrys död på
räkningen av den förbannelse, som vilade över familjen,
så skulle han kunna förmå sin hustru till att tiga med
vad hon visste. I detta tror jag allt att han tog fel,
och även om vi icke varit där, hade säkert hans dom
varit beseglad. En kvinna med spanskt blod i ådrorna
förlåter inte lätt en sådan skymf. Och nu, min käre
Watson, kan jag inte utan att slå upp mina
anteckningar förse dig med någon mera detaljerad skildring
av denna underliga historia. Jag tror inte, att något
av vikt blivit lämnat oförklarat.
— Men inte kunde han väl tänka, att han skulle
skrämma ihjäl sir Henry med den spöklika hunden,
fastän detta lyckats med den gamle onkeln?
— Hunden var uppretad och uthungrad. Även om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
