Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde väl de män vara att träffa, dem konungen kan
känna sorg efter.»
Kväll-Ulf kvad en visa:
»Hört jag har, att kämpe
Härlig norr ut fallit.
Nornan tog för tidigt
Torolfs lif, den grymma.
Stygt mig åldren stäcker,
Stark är arm ej mera.
Kamplust suger sinnet,
Sent dock hämden kommer.»
Konung Harald for den sommaren till Upplanden
och därifrån om hösten till Valdres och alt fram till
Vors.
Ölve nufva var med, gaf sig ofta i tal med honom
och sporde, om han ej ville gifva bot för Torolf, låta
Kväll-Ulf och Skalle-Grim få penningböter eller någon
den heder, med hvilken de kunde vara nöjde.
Harald var icke helt ohågad härför, om blott far
och son själfve ville komma till honom.
Ölve gaf sig strax å stad norr ut till Fjärdafylke
och häjdade ej färden, förr än han vid kvälldags nådde
fram till Skalle-Grim och hans fader.
De togo tacksamt emot honom. Han stannade där
en tid.
Kväll-Ulf sporde noga ut, hur alt gått till på
Sandnäs, när Torolf föll, hvad stordåd han gjort, innan han
draps, hvilke de voro, som burit vapen på honom, hvar
han fått de flesta såren, och hur han fallit.
Ölve svarade på alt och sade honom äfven, att
konung Harald gifvit sonen det sår, som ensamt var nog
för hans bane, och hade Torolf fallit nästan på
konungens fötter framstupa.
Då talade Kväll-Ulf:
»Godt är, att du sagt oss detta, ty det är gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0054.html
