Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäns ord, att den man skall varda hämnad, som faller
framstupa, och hämden skall råka den nära, som står
framför honom vid fallet. Dock är det icke troligt, att
den lyckan varder oss vederfaren.»
Ölve sade sig hoppas, att om de ville fara till
konungen och söka få böter, skulle det blifva dem en
hedersfärd. Han bad dem med många ord våga ett
försök.
Kväll-Ulf förklarade, att han ej vore flink till resor
för sin ålderdoms skull.
»Blifver jag hemma», sade han.
»Vill du fara, Grim?» frågade Ölve.
»Jag tror mig ej ha något ärende dit», svarade han.
»Torde jag synas konungen föga vältalig, och länge
tänker jag ej tigga om boten.»
Ölve sade, att det skulle han icke häller behöfva.
»Jag och andre skola tala din sak, så mycket vi
förmå.»
Och som Ölve ifrigt höll på detta, lofvade Grim
till slut att fara, när han funne sig resfärdig.
Tiden för mötet med konungen faststäldes, och
Ölve for sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
