Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det folk, som följt honom, samt det, som ur häraden
kommit till. Det var långt större styrka än den, Torolf
och Egil förde.
Torolf var så väpnad: han hade en bred och tjock
sköld och på hufvudet en stark hjälm; han var gjordad
med det svärd,, han kallade Lång, ett stort och godt
vapen. I handen hade han ett spjut. Bladet var två
alnar i längd med udden hamrad fyrkantig, och upptill
var det bredt. Spjuthålken var både lång och diger.
Skaftet var ej längre än att man med handen nådde
till hålken, och det var öfver måttan tjokt. En järnnagel
satt i hålken, och skaftet var lindadt med järn. Slikt
spjut kallades brynjopik.
Egil hade samma härbonad som Torolf. Han var
gjordad med det svärd, han kallade Huggormen. Han
hade fått det i Kurland. Det var ett härligt vapen.
Ingen af bröderne var klädd i brynja.
De satte upp sitt märke, och Torfinn stride bar det.
Alt deras folk hade norske sköldar och full norsk
vapenklädnad. Alla norske män, som funnos i hären,
voro i deras fylking. Den stod nära skogen. Alfgers
fylking drog sig längs älfven. Jarlarne Ring och Adils
sågo snart, att de ej kommo oförmärkte på dem. De
togo till att fylka sitt folk. De ordnade det ock i två
fylkingar och hade två märken. Adils stälde sig mot
Alfger jarl och Ring mot vikingarne.
Sedan tog slaget vid. Bägge härarne gingo väl
fram. Jarl Adils stormade så hårdt på, att Alfger
ryggade undan, och hans egne män desto djärfvare höggo in.
Länge räkte det ej, innan Alfger flydde, och är om
honom att förtälja, det han med flyktande skaror red hän
öfver heden söder ut. Han red, till dess han kom nära
den borg, som konungen dvaldes i. Då sade han:
»Till borgen är det oss ej rådligt att draga. Vi
fingo skarpa tillmålen sist, då vi kommo till konungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
