Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samman, drefvo de spjuten emot hvarandra. Egil tog med
hällande sköld upp Anunds spjut, så att vapnet blott
skar till och flög i jorden. Men hans eget spjut kom
midt i Anunds sköld, rök igenom den med en god del af
bladet och satt fast. Då vardt skölden Anund för tung.
Egil fick sitt svärd fort i hand, och Anund skulle ock
till att draga sitt, men det hann blott ut till hälften,
då Egil genomborrade honom. Anund vacklade; Egil
rykte svärdet hårdt åt sig och högg åter till honom,
så att hufvudet nästan gick af. Sedan lossade han sitt
spjut ur hans sköld.
När Hadd och Frode sågo Bärg-Anund falla, sprungo
de fram mot Egil. Han vände sig emot dem och satte
spjutet genom Frodes sköld och in i bröstet, så att
udden stack ut om ryggen. Han föll baklänges, och
död var han. Egil grep svärdet och snodde mot Hadd.
Ej många hugg skiftades, förr än Hadd föll. Då kommo
vaktepiltarne löpande.
»Vakten nu eder husbonde Anund», sade Egil,
»och hans stallbröder, att icke vilda djur och foglar
slita i dem.»
Han gick sin väg och hade ej gått långt, förr än
elfva af hans följesmän kommo emot honom; de andre
sex höllo vakt vid skeppsbåten.
De sporde, hvad han tagit sig före.
Han kvad:
»Förr jag visste värja
Väl det gods, jag ägde.
Vi för länge läto
Lätt oss stå som arme —
Förr´n, af såren sömnig,
Sof till döds sig Anund;
Friskt af Hadd och Frode
Flöt i jorden blodet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
