Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården och fara frram på härmans vis, dräpa alle män, vi
nå, och råna alt gods, vi mäkta taga med oss.»
De foro hän till gården, sprungo in i husen och
dråpo femton eller sexton man. Somlige räddade sig
med flykt. Alt sköflades där, och hvad de ej kunde
föra med sig ödelades. Boskapen drefvo de till stranden
och höggo den ned. De lastade båten med hvad den kunde
bära, lade sedan ut från land och rodde förbi öarna.
Egil var nu så svåra vred, att ingen dristade sig
att tala till honom. Han satt vid båtens roder.
När de styrde ut om fjärden till Härdla, rodde
emot dem konungssonen Ragnvald och de tolf
följessvennerne på den målade skutan.
De hade sport, att Egils skepp låg vid Härdlas
fiskeskär, och de aktade nu att gifva Anund nys därom.
När Egil såg skutan, kände han den strax. Han
styrde rakt på den. Båten rände mot dess bog, så att
den lades på häll, och sjön forsade in och fylde den.
Egil sprang upp, grep sitt spjut och ropade till sine
män, att de icke skulle spara någon, som på skeppet
var. Det gick lätt för sig, ty motstånd gjordes icke.
De dråpos alle, där de summo kring, Ragnvald och
hans tolf följeslagar.
Då kvad Egil en visa:
»Blod den bär, min klinga —
Blodyx son det gjutit.
Jag för intet aktar
Eriks-, Gunnhildshatet.
Föll på fursteskutan
Flock af tretton svenner.
Stönfull ofrid stammar
Stark från retad kämpe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
