Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Låtom den lysande pröfvas,
Läskom dess törst i blodet,
Stympom Ljot af lifve,
Lekom med den bleke,
Söfvom hans mod med stålet —
Sedan må örnen nalkas.»
Då steg Ljot in på platsen och sade fram
holmgångslagen: skulle den alltid bära nidingsnamn, som
ryggade utom de råstenar, som voro satte upp i kring
holmgångsstället.
Därpå foro de mot hvarandra. Egil högg till Ljot.
Han satte skölden för, och så tätt lät Egil huggen falla,
att Ljot ej kom att gifva ett enda igen. Han ryggade
sig undan för att få huggrum, men Egil drog sig lika
fort efter och högg som hetsigast. Ljot for öfver
gränsstenarne och långt in på marken. Så gick det
första anfallet. Då bad Ljot om rast. Egil gaf med
sig. De stälde sig åter inom ringen och hvilade sig.
Egil kvad:
»Var mig, som veke lyckan
Vigt från ryggande bärsärk.
Tyktes mig lätt han trippa,
Togs han af skräck, den bålde.
Fast han ej stod på foten,
For han med hast till baka —
Fasa den fruktansvärde
Fick för skalligt hufvud.»
I den tiden var det holmgångslag, att när tvekamp
hölls om något, och den, som manat ut, finge segren,
skulle han som segerlön hafva det, de kämpat om.
Blefve han öfvervunnen, skulle han lösa sig med så
mycket gods, som förut blifvit bestämdt. Men fölle han
i holmgången, hade han förbrutit all sin egendom, och
skulle den varda hans arftagare, som fält honom. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0178.html
