Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sägner voro målade på den, och mellan bilderna voro
gullspänger fastnitade. Den var fullsatt af ädla stenar.
Enar for till Island och tog uppehåll hos sin broder
Osvifver. Om hösten red han öster ut till Borg för
att gästa där.
Egil var ej hemma. Han hade farit norr ut i
häraden men väntades snart hem. Enar bidade på honom
i tre dagar. Längre var det ej skick att sitta som gäst.
Innan han for, gick han hän till Egils plats och hängde
däröfver den dyrbare skölden. Han sade
hemmamännen, att det var en skänk till Egil. Så red han bort.
Samma dag kom Egil hem. När han kom hän till
sin plats, såg han skölden och sporde, hvem där rådde
om den klenoden. Man sade honom, att Enar
skålglam varit där, och vore det en gåfva af honom. Då
sade Egil:
»Trollen tage den eländige! Han tror, att jag skall
vaka öfver hans sköld och göra kväden om den.
Sadlen min häst! Jag skall rida efter honom och dräpa
honom.»
Man sade Egil, att Enar redan bittida om morgonen
ridit därifrån.
»Är han alt redan hunnen fram till Bredefjärden»,
sades det.
Sedan diktade Egil en dråpa om skölden.
Egil och Enar höllo vänskapen, så länge de bägge
lefde.
Det är förtaldt, hur det om sider gick med skölden.
Egil hade den med sig till ett bröllop på Videmyre.
Där vardt den kastad i ett kar, fullt af sur mjölk, och
blef förstörd.
Sedan lät Egil taga all prydnaden af den, och voro
tolf ören gull i spängerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
