Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han sedan fick höra, att ett större pris var satt på
Grettes hufvud än på någon annan skoggångsmans, utbrast
han:
“Allt gör man för penningarnes skull — icke minst vi
köpmän.“
Sedan lofvade han, att han nog skulle få bukt med Grette,
blott man hölle detta hans löfte hemligt.
“Ty hända kan“, sade han, “att mannen blifver försiktigare
om sig, när han får veta, att jag tagit mig af saken.“
Men här gick det, som ordspråket säger, att “väggarna
hafva öron“, ty snart nog fick Grette den starke spörja
handelsmannen Gisles skryt. Han sade intet utan log blott.
Efter någon tid, fram emot vintern, bröt Gisle upp ifrån
landningsstället vid Hvitån. Under färden därifrån sade han
till sina bägge följeslagare:
“I dag skola vi rida i praktkläder och låta den där
skoggångsmannen se, att vi ej äro några landstrykare, sådane
som här dagligdags flacka fram.“
Sagdt och gjordt.
Då de voro i närheten af Fagraskogafjället, yttrade Gisle:
“Det är mig berättadt, att skoggångsmannen håller till
däruppe mellan dessa bärgstinnar, och dit är det sannerligen
icke lätt att komma upp; men jag antager, att han själf gärna
ger sig ned till oss fór att se på våra kostbarheter.“
Vädret var kallt, det frös, och snö hade fallit lätt.
Uppe från fjället såg Grette den starke de tre männens
ridt. Praktdräkterna och de metallsirade sköldarne lyste i
solen.
Då anade han, hvilka de voro; ej kunde det skada, tyckte
han, att få sig något af deras goda plagg; och han kände
en stor lust att göra bekantskap med dessa män, som kommo
så braskande.
Han grep sina vapen och sprang nedför fjällbranten.
När Gisle hörde, huru stenar rasslade vid Grettes lopp,
sade han:
“Där kommer en man ned från liden; han är stor till
växten och vill säkert träffa oss. Visom oss nu som tappre
män, ty här är god fångst att göra.“
Följeslagarne anmärkte, att den mannen, som for så där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
