Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot dem, nog visste, hvad han gjorde, och vore det rätt,
att den finge smaka fukteln, som det ville.
Därefter stego de af sina hästar.
I detsamma kom Grette; han ryckte till sig en säck
med kläder, som Gisle hade fastgjord vid sin sadel, och
yttrade:
“Den där tager jag; ibland nöjer jag mig med småsaker.“
“Det skall aldrig ske“, utbrast Gisle; “du vet visst icke,
hvem jag är!“
“Nej, du är mig rätt obekant“, svarade Grette, “och jag
gör ej häller skilnad på folk, när talet är om sådant lappri.“
“Må vara, att du håller den säcken för slikt“, invände
han, “men jag vill ej mista den för trehundraden i silfver.
Din fräckhet är för stor! Nu falle vi öfver honom, svenner;
låtom oss se, hvad han duger till!“
Grette drog sig något tillbaka till den sten, som ännu
står där vid vägen och kallas Gretteshaf. Därifrån värjde
han sig, då de nu anföllo honom.
Gisle äggade sina män.
Men Grette såg strax, att han ej var den hjälte, han gaf
sig ut för, ty han höll sig ständigt bakom sina följeslagare.
Då ledsnade Grette vid denna meningslösa strid.
Han svängde sitt kortsvärd och gaf den ene af Gisles
män banehugget. Sedan sprang han ifrån stenen och gjorde
ett så häftigt angrepp, att Gisle tvangs att steg för steg vika
tillbaka utmed fjällets fot.
Då föll den andre af Gisles följeslagare.
“Det låter sig just icke märka“, sade Grette, “att du på
många andra ställen skickat dig som en synnerligen käck
karl, ty illa skiljes du här från dina kamrater.“
“Den elden är hetast“, svarade Gisle, “som sveper kring
en själf: emot en djäfvul kan ingen stå sig!“
Det var ej många hugg, de skiftade, innan Gisle kastade
sina vapen och lade i väg utmed fjället.
Grette, som sprang efter honom, gaf honom tid att kasta
ifrån sig, hvad hälst han ville, för att kunna löpa lättare; och
hvarje gång, han såg sig hafva rådrum, bortkastade han något
klädesplagg.
Grette lät honom ständigt vara ett kort stycke framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
