Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sist sprang han endast i underkläderna och var nu
öfvermåttan trött. Och alltjämt var Grette honom i hälarne.
Grette ref upp en stor risbuske.
Men Gisle häjdade sig ej, förrän han kom till brädden
af Haffjordsån, som svällt upp och var mycket svår att komma
öfver.
Dock ärnade han hoppa ut i vattnet, men då var Grette
in på honom och grep tag i honom. Och det var skilnad i
krafter.
Grette kastade honom till marken och sporde:
“Är du den Gisle, som ville träffa Grette Ásmundsson?“
“Ja, och jag har också träffat honom, men jag vet ännu
icke, hurudant vårt afsked blir. Behåll nu, Grette, allt det,
som du fått tag i, och släpp mig så!“
“Nej, i så fall är jag rädd för, att du ej förstår, hvad
jag nu säger dig: du behöfver en liten varning!“
Därpå drog Grette skjortan öfver hans hufvud och lät
riset dansa på hans rygg och båda sidor. Han sökte visserligen
vrida sig undan slagen men blef dock genompryglad.
Till sist släppte Grette honom lös.
Och så snart han kom på benen igen, sprang han ut i
ån och simmade öfver den.
Om natten kom han till gården Rosshult och var alldeles
utmattad.
Där låg han en vecka sjuk, och hela kroppen svullnade.
Aldrig mera förskaffade han sig en sådan hudstrykning.
Grette vände om och tog upp allt hvad Gisle kastat bort.
Han bar det hem till sin hydda på fjället, och Gisle såg det
aldrig sedan.
Många tyckte, att denne ärligt förtjänt hvad han fått för
sitt kräfstinna skryt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
