- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
68

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men då svarade konung Sven småleende:

“Jag skulle kunna visa fram en utländsk bondeson, som
ensam besitter i ingen mån mindre storhet och ära än vi alla
tre konungar tillhopa, i fall man vet att rätt skatta honom!“
Då vardt mycken gamman i hallen, och alla sporde
skrattande, hvem den mannen vore, hvars berömmelse han så högt
förkunnade.

“Den man, jag här talar om“, svarade konungen, “är så
vettig som en klok konung borde vara, så stark och
oförskräckt som den modigaste bärsärk, så sedig och höfvisk som
den sedigaste vise!“

Sedan förtalde han den händelse, som nu är nedskrifven,
hurusom Torvald Kodransson frälste sin konung medels sin
vänsällhet och andra härliga och rosvärda egenskaper.

*

Biskop Magne.



När det började lida med den själssjuke konung Sigurd
Jorsalafarares lif, föll det honom in, att han ville öfvergifva
sin drottning och gifta sig med en mäktig mans dotter vid
namn Cecilia.

Bröllopet skulle stå i Bergen, där han lät tillreda ett stort
och dyrbart gästabud.

När biskop Magne i Bergen hörde detta, blef han bedröfvad
och gick en dag jämte prästen Sigurd, som sedan blef biskop i
Bergen, hän till konungens hall, där bröllopsgillet skulle hållas.

Han bad denne träda ut, och han kom med draget svärd.

Han hälsade biskopen vänligt och bjöd honom stiga in och
tömma ett horn med sig. Men han sade sig hafva annat ärende.

“Är det sant, herre“, sporde han, “att du ärnar
öfvergifva din drottning och gifta om dig?“

“Det är visst sant“, svarade konungen.

Då vardt biskopen förtörnad, och han utbrast:

“Hvi behagar det eder, herre, att i vårt biskopsdöme så
bryta emot Guds och den helga kyrkans rätt och emot din
egen konunga värdighet? Nu lyster det mig att min plikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free