Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullgöra — i Guds, den helge konung Olofs, aposteln Petri och
alla helgons namn förbjuder jag dig detta!“
Medan han så talade, stod han med framsträckt hals, som
om han hölle den fram, fór den händelse konungen ville hugga
till med svärdet.
Sigurd, som sedan blef biskop, har sagt, att himlen tycktes
honom icke större än ett kalfskinn, så fruktansvärd uppsyn
hade konungen.
Men denne gick därefter åter in i hallen.
Och biskop Magne vände hem så glad, att han leende
hälsade hvarje barn, han mötte, och han lekte med sina fingrar.
Då sade prästen Sigurd:
“Huru glad I dock ären nu, herre! Tänken I icke alls
därpå, att konungens vrede hvilar öfver eder, och vore det
eder icke bäst att fly ur landet?“
“Nej“, svarade biskop Magne, “min tro är, att kungen
icke vredgas. Men huru som hälst — icke kan dödsdagen
vara bättre än då man dör fór den heliga kristendomen och
fór det man förbjudit hvad oskickligt är? Nu är jag glad, ty
min plikt hafver jag gjort.“
Sedan vardt buller och stök uti konungens gård i Bergen,
ty hans män bröto upp därifrån med mycket korn, malt och
honung.
Och han drog söderut till Stavanger fór att där i stället
hålla bröllopsgille.
Men när den biskopen, som där styrde — han hette
Reinald, bördig från England — hörde detta, begaf han sig
till konung Sigurd och sporde, “om det var sant, att han
ämnade gifta om sig, fastän hans drottning ännu var i lifve“.
Konungen jakade.
“Är det så, herre“, sade han, “då bören I besinna, huru
sådant är förbjudet mera oansenlige män. Kan väl vara, att
menen eder kunna begå en slik handling efter edert eget
behag, I, som hafven större makt, men den strider lika mycket
emot hvad rätt är. Icke vet jag, hvarfór I viljen i vårt
biskopsdöme så vanära Guds budord, den helga kyrkan och vårt
ämbete. Dock är jag förvissad om, att I äfven ären hugad
att till denna biskopsstol gifva mycket gods fór att sålunda
försona eder med Gud och oss.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
