Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“När på hafvet, milde furste!
du far fram med kämpars skara,
himladrottens gode änglar
hägnande kring draken fara.
Dig jag hör att folket älskar,
dig de lärt sig god att kalla;
näst sin Gud i denna världen
minnas de dig, Magnus, alla!“
Därmed var sålunda detta kväde lyktadt, som i forntiden
erhöll namnet Rynhenda eller det klangfulla.
Sedan framsade skalden Haralds kväde, hvilket kallas
Svartfågeldråpan eller Korpdråpan.
Det var ett godt kväde.
Men när det slutats och man sporde konung Harald, hvilket
af kvädena syntes honom bäst, svarade han:
“Mitt kväde skall snart varda förgätet, och ingen skall
kunna det; men dråpan, som diktats åt konung Magnus, skall
sjungas, så länge Nordlanden varda bebodda!“
Emellertid gaf han skalden i sångarlön ett guldbeslaget
spjut.
Af Magnus hade denne då redan fått en guldring.
När han trädde ut ur hallen, fäste han ringen uppe på
spjutets skafthylsa och utbrast:
“Högt skola bägge konungaskänkerna bäras!“
*
Glum och Skuta.
Den isländske storbonden Glum eller, såsom han äfven
kallades, Viga-Glum på gården Tvärå gifte sin dotter Torlög
med bonden Viga-Skuta, som bodde norrut vid Myggvattnet.
Men som de ej kunde sämjas, skilde Skuta sig snart ifrån
sin husfru och sände henne hem till Tvärå.
Detta grämde hennes fader Glum djupt, och det vardt
fiendskap emellan honom och Skuta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0103.html
