Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sommar kom en lösdrifvare till Skutas gård, och af
denne förmåddes han lätt nog att på en bestämd dag söka
locka Glum ensam hän till hans säter i Midådalen. Detta
lyckades.
Samma dag red Skuta hemifrån med trettio man västerut
öfver Vödlaheden, tills de kommo till den afsats i fjällen, som
kallas Rödahjalle.
Där stego de af hästarne.
“Här skolen I dröja en stund“, sade Skuta till sina
följeslagare, “medan jag rider längs med liden för att se, om där
är någon fångst att göra.“
Då han kom hän till Midådalen, såg han en högrest man
i grön kappa komma ridande upp ifrån Tvärå gård, och han
kände strax igen Glum.
Han steg af hästen och släppte den lös på en skogfri plats.
Sedan gick han till fots hän till Glums säter, dit denne
då redan nått fram.
Skuta bar en tvåfärgad kappa, svart och hvit, i handen
ett svärd, som hette Fluga, och på hufvudet en hjälm.
Han gick fram till säterdörren, bultade på och smög sig
sedan förbi sätern.
Glum trädde vapenlös ut, och då han ingen såg, giok han
ett stycke längre fram, men då sprang Skuta emellan honom
och dörren.
Glum kände nu igen mannen och vek tillbaka.
Skuta bjöd honom stanna.
Därtill skulle han hafva haft allt skäl, menade han, om
de blott bägge varit lika rustade.
Skyndsamt drog han sig tillbaka längs med en klyfta,
som var där nära sätern och i hvars botten en bäck
strömmade. Skuta följde efter.
Med ens hoppade Glum ned i klyftan, men Skuta sökte
sig en gångbar väg dit ned, och när han till sist kom till
botten, såg han den gröna kappan flyta på vattnet.
Han sprang strax hän och stack till den. Då hörde han
en stämma öfver sig:
“Föga ärofullt är det att förstöra andras kläder!“
Han såg upp — det var Glum, som blott sprungit ned
på en liten afsats i fjällsidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
