Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Nu hafven I betett eder enfaldigt", menade Glum, “det
är Skuta, I hafven träffat, och hvad sannare kunde han väl
säga eder, ty i Myggvattenstrakten finnes det många grottor,[1]
men i Fiskebäckstrakten ingen. Nära hafva vi alltså varit att
träffa hvarandra, men än en gång må vi rida efter honom!“
Glum och hans flock nådde till sist fram till den afsats
i fjällen, där Skuta nu höll till med sina män.
Dit upp kunde blott en man i sänder komma, och stället
var bättre att försvara med trettio kämpar än att angripa med
sextio.
“Ihängset har du förföljt mig“, ropade Skuta ned till
Glum; “kanhända du nu tycker dig böra taga hämd fór den
flykt, du nyss begaf dig på — också var det ett vågadt språng,
du tog ned i klyftan; den gången var du icke sen i skankarna!“
“Alldeles riktigt“, svarade Glum, “men nog darrade du
i knäna, då du gaf dig ut fór att vara fårherde och gömde
undan dina vapen, ja, bröt somliga sönder. Jag tänker, att
du i dag har ränt ett längre stycke väg än jag!“
“Må det vara hurusom hälst“, sade Skuta, “angrip oss
blott nu — du har ju dubbelt så många män.“
“Nej“, genmälte Glum, “jag menar det vara bäst, att vi
denna gång skiljas — så kan ju en hvar tänka därom, hvad
han behagar!“
Skuta red norrut och Glum hem till Tvärå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
