Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om honom är detta kvädet:
Alla vackra mör de ville
med den väne Ingolf dansa,
alla de, som vuxna voro;
stackars tös, jag är för liten. —
Äfven jag, så kvad en käring,
ärnar gladt med Ingolf dansa,
än så länge tvänne tänder
dallra i min öfre käke.
*
Efter striden.
Den isländske bonden Torbrands söner fördes, efter en
het drabbning, sårade bort till den mäktige och sluge
höfdingen Snorre Godes gård Helgafjäll.
Här förbundos deras sår.
Torudd Torbrandsson hade ett så stort sår bak på halsen,
att han icke kunde hålla hufvudet uppe.
Han var klädd i strumpbyxor, och de voro alldeles våta
af blod.
En af Snorre Godes huskarlar skulle afkläda honom,
och då han skulle draga af byxen, fick han den icke af honom.
“Icke har man ljugit om eder, Torbrandssöner“, utbrast
han, “då man sagt, att I ären stora sprättar, ty så trånga
kläder hafven I, att man icke kan få dem af eder.“
“Då lär du ej ha tagit nog i“, svarade Torudd.
Därefter spjärnade karlen med foten mot bänkstocken och
drog af alla krafter, men byxen gick icke af.
Då trädde Snorre gode fram och trefvade omkring
Torudds ben och fann, att en spjutspets stod därigenom, emellan
hälen och vaden, så att alltsamman fastnaglats, ben och byx.
Snorre menade, att Torudd Torbrandsson vore icke
måttligt dum, då han ej hade betänkt sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0107.html
