Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snorre Torbrandsson var den raskaste af bröderna.
Om kvällen satt han till bords bredvid sin namne, värden,
och hade de framför sig löpnad mjölk och ost.
Snorre Gode fann, att mannen gjorde föga skada på
osten, och sporde, hvarför han åt så långsamt.
Snorre Torbrandsson genmälte, att lammen voro trögast
till att äta, när de blifvit nykaflade. [1]
Då trefvade Snorre Gode omkring strupen på honom
och fann, att en pil stod tvärs igenom den och in i
tungrötterna.
Snorre Gode tog då en kniptång och ryckte bort pilen,
och därefter åt hans namne.
Därpå läkte han alla Torbrandssönerna.
For ej mitt fartyg, den bruna hjort,
allt om Sicilien lyckligt och fort?
Har jag ej segrat, hvarhälst jag i land
fört mina gossar med svärd i hand?
Slog jag ej äfven i Trondhems dal
tvåfaldt starkare mannatal?
Dock på mitt svärd och mitt segel en mö
såg med förakt där vid Ilmens sjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
