Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kvad en man där på bänken en visa. Det var Halle:
“Brynjoklädd inför hirden
kråmar sig frisernas frände.
Dvärgen i kungens hjälmhatt
genast igen jag kände.
Den stråtröfvaren Tuta
modig i dag han är;
ser jag, hur matfrisk hjälte
strålande klinga bär.“
“Väl kvädet!“ sade konungen och gaf honom gåfvorna.
Detta behagade icke Tjodolf.
Kort därefter gick konungen gatan fram med sin hird.
Halle var med, men plötsligen rusade han förbi de andra.
Konungen ropade efter honom:
“Halle, hvarthän skall du löpa?“
Han svarade:
“Bort för att surmjölk köpa!“
Konungen fortfor:
“Gröt månde mer dig behaga. “
Han svarade:
“Ja, vill med smör man den laga!"
Sedan sprang han in i en gård, där en kvinna hade en
kittel upphängd, full af gröt.
Han tog ned kitteln, gick ut med den, slog sig ned
utanför huset och åt gröten.
Då han ej kom tillbaka til1 konungens följe, sade denne:
“Nu artar det sig illa — Halle är bortlupen. Farom och
letom efter honom!“
Till sist fann man honom, där han satt och tog gröt med
skeden.
Konungen tilltalade honom med vrede:
“Hvarför skulle du lämna Island och gästa mäktige män,
då du gör dig till ett sådant spektakel?“
“Var icke vred, herre“, bad Halle, “vi vilja njuta den
smula undfägnad, som faller oss till, och jämt ser jag eder
själf om kvällarne alls icke rata de goda rätterna.“
Konungen gick sin väg, och Halle reste sig upp, slog
kitteln i marken, så att det klang i grepen, och kvad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0145.html
