Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men som vägen var kort emellan gårdarne, tog man sig
fór att låta båda konungarne vara skiftevis med om samma
gille. Först voro de tillsammans på en af konung Östens
gårdar.
Denne var den vackraste man, som kunde ses, med blåa,
öppna ögon, ljust och krusigt hår. Han var icke lång till
växten men vis till vettet, mycket lagklok, snabb i råd, och
sina ord lade han väl. Han var den modigaste, gladaste och
mildaste man, mycket älskad af allt folket.
Medan hans broder Sigurd varit ute på härfärder vida
omkring och därunder äfven besökt Jerusalem, hade konung
Östen uträttat mycket nyttigt i landet. Han hade grundat
kloster och byggt många kyrkor.
Konung Sigurd var däremot en storvuxen man, hade brunt
hår, var icke fager men väl växt; han var rask, fåordig och
vanligen tvär, men likväl vängod och trofast.
När man om kvällen började att dricka på gästabudet,
befanns ölet icke vara godt, och männen sutto tysta. Då sade
konung Östen:
"Hvarför ären I så tysta? Det är mera gästabudssed, att
man är glad. Tagom oss före någon lustighet här i laget,
så att det dock må blifva någon gamman af. Broder Sigurd,
det torde alla vara mäst med om, att vi båda hafva ett
muntrande samtal emellan oss.“
Konung Sigurd svarade helt kort:
“Var du så språksam, du vill, men låt mig få tiga!"
"Ofta har det varit gillessed", återtog Östen, "att man
anställt jämförelser emellan tvänne män. Så skola också vi
här göra."
Sigurd teg.
“Jag ser", sade konung Östen, "att jag måste börja detta
nöje. Nu vill jag jämföra mig själf med dig, broder. Lika
stor värdighet och lika mycket landområde hafva vi båda.
Ej häller ser jag någon skillnad på vår ätt och vår uppfostran."
Då svarade Sigurd:
“Minnes du ej, huru jag slog dig till marken, när hälst
jag ville, fastän du var ett helt år äldre?"
"Lika väl minnes jag, huru svag du var i leken, när
smidighet behöfdes."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
