Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvem tager emot dessa?
»Bjalve, din son», svarade Torsten.
Sedan satte han sig gränsle på denna staf och red
efter pilten, där denne galopperade fram.
Snart kommo de till en bred ström, hvari de störtade
sig, och det var, som om de fore igenom rök. Till sist
klarnade det för deras ögon, och de sågo strömmen glittra
nedför klipphällar.
Framför sig såg Torsten en vidsträckt bygd och en
stor borg. Dithän styrde de sin ridt, och de trädde in i
en hall, som var besatt med folk.
Man satt till bords därinne, och blott af silfverkärl
blef där drucket. Äljes glimmade allt som guld, och man
drack endast vin.
Torsten märkte, att ingen förmådde se dem. Hans
följeslagare sprang fram och åter längs borden och tog
i en säck upp allt, som föll ned ifrån de ätande.
I högsätet sutto en konung och en drottning, och alla
rundt omkring dem voro glada.
Om en stund såg Torsten en man träda in och hälsa
konungen. Han sade sig vara sänd till honom från
Indialand, från det fjäll där, som heter Lukanus, och från den
underjordiske jarl, som där härskade.
Han bragte konungen en guldring, hvars like denne
sade sig ej hafva skådat. Ringen bars kring i salen och
betraktades, och alla rosade den.
Torsten såg där äfven en annan dyrbarhet, som han
fann mycket värd att äga; det var den duk, som låg på
konungens bord.
Den var smyckad med guldränder, och tolf de
yppersta ädelstenar strålade därpå.
Då föll det Torsten in, att han nog kunde sätta sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
