Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lit till den lycka, som följde hans konung, Olof
Tryggvason.
Och när han såg, att hallens herre ärnade draga den
kostbara ringen på sin arm, sprang han fram och tog den
ifrån honom, medan han med den andra handen ryckte
till sig duken, så att all maten rullade i golfvet.
Därefter rusade han på dörren, men sin krumstaf
glömde han kvar därinne.
Nu vardt ett rasande tumult. Männen hastade ut och
satte efter Torsten. När han såg, att de kunde hinna
upp honom, sade han:
»Om du är så god, konung Olof, som min förtröstan
till dig är stor, så stå mig bi.»
Så rask blef han då i loppet, att de ej hunno
upp honom, förr än han var nära den ström, hvarur han
nyss kommit. Där stannade han, och sedan de slagit ring
omkring honom, värjde han sig tappert, och han fällde till
jorden en otalig mängd troll. Då kom hans kamrat fram
till stället och återgaf honom den kvarglömda stafven;
hvarpå de båda döko ned i strömmen och kommo tillbaka
till samma kulle, hvarom vi förut talat.
Solen stod då i väster.
Pilten kastade genom en glugg in sin staf i kullen
och därefter den säck, som han fyllt med föda från trollens
hall. Och Torsten lämnade äfven sin staf ifrån sig.
Därefter lopp den skallige gossen in i högen; men
Torsten stannade utanför vid gluggöppningen.
Därinne såg han två kvinnor. Den ena väfde gudväf;
den andra vaggade ett barn.
»Hvarför dröjer han, Bjalve, broder din?» frågade denna.
»Icke har han varit min följeslagare i dag», svarade
pilten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
