Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strimmor af skiftande färg, och guld var inväfdt däri. De
snidade hufvud, som sköto upp däröfver, voro förgyllda;
äfven stången, som reste sig i dess midt, sken af guld och
bar en diger guldknapp.
När kvinnorna rest upp tältet, satte de fram bord
därinne, och hvarjehanda förtäring vankades. Till sist
tvådde de sina händer, och både vattenkannan och fatet
voro af glänsande silfver.
Helge Toresson stod där strax invid och betraktade
alltsamman.
Då vände sig den ståtligaste kvinnan till honom
och sade:
»Kom hit, Helge, och få dig dryck och mat här hos oss.»
Han gick då till dem och fann, att drycken var fin,
maten likaså, och kärlen voro vackra.
Då borden blifvit borttagna, redde man till hvilolägren,
som voro mycket praktfullare än människors sängar.
Den fagra kvinnan sporde då Helge, om han ville
hvila ensam eller bredvid henne; han frågade, hvad hon
hette.
»Jag heter Ingeborg», svarade hon, »och är dotter af
konung Gudmund å Gläsesvallarne.»
»Då vill jag ligga när dig», sade han.
I tre nätter voro de tillsammans. När de efter den
sista stego upp och klädde sig, blef det skinande klart
väder, och Ingeborg yttrade:
»Nu skola vi skiljas. Här får du två skrin; det ena
är fullt af silfver, det andra af guld. Dem vill jag gifva
dig, men nämn för ingen människa, hvarifrån de stamma.»
Kvinnorna redo bort samma väg, de kommit, och
Helge vände åter till sitt skepp. Hans följeslagare hälsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
