Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom med glädje och frågade, hvar han dvalts så länge,
men han ville icke säga dem det.
Mycket gods hade de sedan med sig hem, och ifrigt
sporde man Helge, hvarifrån allt det silfver och guld
kommit, som han hade i skrinen. Men han ville icke säga det.
Så led tiden fram till jul.
En natt blef det ett underligt svårt väder; och brodern
Torsten sade till Helge:
»Vi skola stå upp och se om vårt skepp.»
De gjorde så och funno skeppet fast vid sitt ankartåg.
Det låg där lugnt med sina drakhufvud på fram- och
bakstam och med sidorna målade fagert ofvan sjö. Till
denna dess utsfyrsel hade Helge användt en del af de
skatter, han fått af konung Gudmunds dotter, men det
öfriga hade han låst ned i den ena drakens hals.
Då fingo de med ens höra ett väldigt dån, och två
män susade fram på frustande hästar och togo Helge bort
med sig. Men brodern Torsten kunde icke se, hvart han
tog vägen.
Strax därefter stillnade vädret.
Torsten gick hem till fadren och förtalde honom denna
stora, underbara händelse. Och genast begaf han, Tore,
sig till konung Olof och bad honom göra sig underkunnig
om, hvar sonen hamnat.
Konungen lofvade att göra sitt bästa, fastän det
tycktes honom ovisst, om han kunde blifva ung Helge till
någon hjälp.
Det led fram till jul nästa år; och konung Olof
uppehöll sig denna vinter på Alrekstad. Så hände det sig
åttonde dag jul om kvällen, att tre främmande män stego
in i hans hall. De trädde fram till honom, där han satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
