Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nästa natt drömde abboten, att konung Olof
Tryggvason kom till honom och talade vredgad:
»Du äger usla tjänstehjon. De hafva brutit sönder
min skalds farkost, stulit hans gods, bundit en sten vid
hans hals och sänkt honom ned i gyttja. Tag nu fram
sanningen ur dem, eller också skall hvarjehanda järtecken
och under drabba eder.»
Konungen försvann, och abboten lät gripa svennerna,
som genast bekände; hvarför de äfven erhöllo tillgift för
sitt brott. Skaldens lik uppletades och blef på hedersamt
sätt begrafvet invid kyrkan. Af ringen blef gjord en kalk,
af gudväfskappan ett altarkläde, och af hjälmen stöptes
ljusstakar. —
Bland de många drömmar, i hvilka konung Olof den
helige framträder, välja vi den, som norske konungen
Sigurd Jorsalafarare drömde och som tyddes för honom
af hans broder och samregent konung Östen.
Det är berättadt, heter det, att konung Sigurd med
ens tedde sig mycket sorgbunden. Man fick ej många ord
af honom, och han stannade ej länge vid dryckeslagen.
Hans rådgifvare och vänner togo detta tungt och bådo
konung Östen söka utröna, hvadan det kom sig, att alla,
som numera vände sig till honom för att få ett mål afgjordt,
aldrig fingo det.
Konung Östen svarade, att det icke var lätt att utforska
Sigurd, men han lofvade att för deras ifriga böners
skull göra ett försök.
En gång, när de båda bröderna sutto tillsammans,
väckte Östen den frågan, hvad det var, som vållade
broderns sorgsenhet.
»Den gör, herre», sade han, »mången bedröfvad; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
