Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärna ville vi veta, livad den orsakas af. Hafven I hört
några viktiga tidender?»
Konung Sigurd svarade nej.
»Eller är det måhända så, broder», fortsatte Östen,
»att du vill fara ur landet för att vinna dig större välde,
såsom du fordom gjort?»
Han sade, att det icke häller var så.
»Hafver någon här i landet råkat ut för din vrede?»
Han nekade.
»Så säg mig dock din sorg, broder», bad Östen.
»Det kan jag icke», genmälte han.
»Men då vill jag åtminstone veta, om du drömt något,
som inger dig bekymmer?»
Detta medgaf han.
»Säg mig, hvad du drömt?»
»Det skall jag, men på det vilkor, att du tyder
mig drömmen. Väl torde jag förstå, om du tyder den
rätt.»
»På så sätt kan jag få det tvefaldt svårt», återtog
kung Östen; »både är jag utsatt för det bekymrade folkets
tillopp och för din vrede, ifall jag ej förmår gifva dig
en rätt tydning. Dock vågar jag ett försök. Säg mig
drömmen!»
Då yttrade konung Sigurd:
»Jag drömde, att vi tre bröder och samkonungar, jag,
du och Olof, sutto tillsammans i ett högsäte utanför
kristkyrkan norrut i köpingen. Då trädde vår frände, den
helige konung Olof, ut ur tämplet, klädd i konungslig
skrud. Han hade det skönaste ansikte och var mycket
blid. Först gick han fram till vår broder, konung Olof,
fattade hans hand och sade mildt: ’följ mig, frände!’ Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
