Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Island, där bli en ansedd man och gammal, och att många
af hans efterkommande också skola i det landet bli
berömda, hånar han spådomen med den förklaring, att han
fast beslutit att aldrig komma till det stället, s. 19 25-28.
Han får af völvan det svaret, s. 19 29-34, att det dock
skall ske, som hon säger, och beviset därpå är, att hlutrinn
försvunnit ur hans penningpung och befinner sig i det hult,
han kommer att bebo på Island. Och på Ingemunds vreda
ord genmäler hon blott, att det nu en gång blifvit så
tillredt, vare sig han tycker väl eller illa därom, s. 20 3-4.
När förf. så går att skildra, hur Ingemund värkligen
till sist måste lyda ödets bud, gör han det under ideligt
fråmhållande af den sats, hvarpå hans framställning hvilar:
ingen kan motstå ödet, ej ens en giptumaðr, och han löper
härvid till en stor del igenom skalan af uttrycken för denna
sats, utan att något enda af dem upprepas [1].
Æfi vorri og öllum hag
Auðnan ræður nótt sem dag.
Forlög ekki forðumst ill,
Fram kernur það hamingjan vill (Rímur af Úlfari sterka).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
