Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos den, som rätteligen skall kunna straffa en
menniska, erfordras att han skall vara 1) ett
förnuftigt väsende, emedan lian annars ej kan vara en princip
eller en orsak till det rätta, d. v. s. till det förnuftiga
hos henne; 2) ett högre förnuftigt väsende, än hon
sjelf, emedan han annars ej rätteligen kan hafva nå-
det märkvärdiga är, att icke blott positiva Jurister utan ock
verkliga Philosopher hafva förirrat sig på samma satt, så
att blott Greken Plato kan sägas på visst sätt hafva i detta
afseendet varit ett undantag. Ty han insåg åtminstone att
det rättvisa straffet är en högst vigtig välgerning för den,
som erhåller det, och att det derföre ej kan vara endast ett
ondt eller ett lidande, om än medlet, hvarmed det
åstadkommes, måste i vissa fall vara det. I nyare tider hafva
Jurister och Philosopher täflat med hvarandra om att finna
det rätta beviset för den satsen, att ett moraliskt ondt alltid
bör lönas eller vedergällas med ett physiskt ondt, eller
att på ett ondt af det förra slaget nödvändigt bör följa ett
ondt af det sednare. Också har denna täflan frambringat
mångfaldiga så kallade strafftheorier; men ingen enda bland
dessa har visat sig vara tillfredsställande eller har kunnat
bestå inför critiken. Och detta är ganska naturligt, då de
så fattat straffets betydelse, att hvad de velat förklara och
bevisa egentligen har varit en ren oförnuftighet. Eget är det
ock att de härvid merendels talat om en vedergällning, då
likväl ett ondt såsom blott sådant omöjligen kan höra till de
saker, på hvilka man rätteligen kan hafva något anspråk,
såsom förhållandet är eller kan vara, när det är fråga om
löner och vedergällningar. Men — de tänkande här i verlden
hafva i alla tider varit högst få, och det komma de väl
äfven att alltid förblifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
