Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från kunskapen sluter Plato till dess objekt. Finnes det nu
tvänne arter af kunskap, så måste det ock finnas tvänne slag af
kunskapsföremål, om hvilka de äro kunskaper. Kunskap ar
kunskap om något; kunskap om intet är okunnighet. Liksom derför
den sinliga, tillfälliga och föränderliga kunskapen förutsätter den
sinliga och föränderliga verlden såsom sitt objekt, så förutsätter
äfven den förnuftiga, konstan.ta och nödvändiga kunskapen den
förnuftiga och eviga yerlden, ideemas verld, såsom sitt objekt; och
dessa till arten skilda kunskapsobjekter falla icke utom de dem
motsvarande kunskapsformerna, emedan, såsom vi förut ha sett,
kunskapens objekt är identiskt med innehållet i medvetandet. Enligt Plato
är all kunskap lik det, hvarom den är kunskap, hvilket icke vore
möjligt om kunskapen och dess objekt vore motsatta eller folie utom
hvarandra. Och då vetandet är identiskt med sitt objekt, så äro
vetandets attributer äfven varandets. Vetandets objekt, ideerna, äro
följaktligen ett system, emedan detta är vetandets egen form.
Ideemas system är icke endast ett innehåll i vetandet eller en
bestämdhet hos själen, utan det måste äfven vara något i och för
sig sjelft; och från denna synpunkt betraktadt är det det absolut
varande eller sjelfva väsendet. Man måste upptaga äfven denna fråga
till besvarande: hvad är det i och för sig sjelft, som, när det
bestämmer menniskan och verlden, utgör det högre innehållet hos
dessa? Liksom nu Plato vid sin analys af den sinliga verlden
betraktade ideerna icke endast från kosmologisk synpunkt eller såsom
bestämmande verlden utan äfven från teologisk eller ontologisk
synpunkt, så betraktade han ideerna äfven här, vid sin analys af
menniskan, icke endast från psykologisk och kunskapsteoretisk
synpunkt, utan han betraktade dem äfven ontologiskt eller i och för
sig sjelfva såsom det absolut varande eller sjelfva väsendet, hvar-
för han äfven ur det varandes eget begrepp uppvisade, att det
måste vara idé och ett system af ideer.
Vi ha hittills betraktat det resultat, hvartill Plato har kommit
vid sin analys af det gifna, menniskan oeh verlden, från teoretisk
synpunkt och funnit, att hans ståndpunkt är den rationela
idealismens, emedan han till innehållet har skilt emellan tvänne
verkligheter, sinlighet och förnuft. Detsamma skall äfven visa sig, då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
