Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filosofiens historiska förutsättningar. Till Boströms föregångare i den
moderna tiden hör i första rummet grundläggaren af Tysklands
filosofi Gottfried Wilhelm Leibniz.
Äfven Leibniz intager en rationelt idealistisk ständpunkt. För
att ådagalägga detta skola vi först taga i betraktande vissa satser i
hans kunskapsteori. Förnimmelserna ha enligt Leibniz ingen yttre
och realistisk grund I likhet med Fichte den äldre i en senare tid
visar äfven L. att hvarje försök att förklara förnimmelser och
kunskaper ur ett yttre måste leda till ett förkroppsligande af anden
och hans bestämningar. Antager man, att det kroppsliga har
sub-stantialitet, att det står i förhållande till anden och kauserar
bestämningar hos honom, så följer deraf, att anden sjelf blir kroppslig
och så äfven hans bestämningar. Det, som står i förhållande till
kroppslig substans, är sjelft kroppsligt och så är äfven det, som
verkas af det kroppsliga, emedan en sådan verkan är antingen
mekanisk eller kemisk. L. förnekar all influxus physicus, hvarigenom
man öfverflyttar tingens kausalitetsförhållanden på anden. Icke heller
innebär kunskapen, att förnimmelserna ha sin motsvarighet i ett
yttre, med hvilket de måste öfverensstämma för att vara sanna.
Cartesius antog Gud såsom förklaringsgrund för våra förnimmelsers
objektivitet. Gud skapar och upprätthåller den yttre verld, som
motsvarar våra förnimmelser om det kroppsliga. Spinoza antog väl icke,
att ett vara finnes utanför våra förnimmelser; men han forestälde
sig dock, att hvaije modus af tänkande förutsätter en modus af
utsträckning och att dessa öfverensstämma med hvarandra, utan att
den ena vore deducibel ur den andra. Och äfven Malebranche’s
lära, att vårt förnimmande är sannt, emedan vi se alltings ideer i
Gud, grundar sig på realistiska analogier. M. antar äfven ett
kroppsligt vara, ehuru detta faller såsom en mörk punkt utom
vetenskapen. Men enligt L. innebär icke kunskapen, att förnimmelserna
motsvaras af ett yttre. Detta skall ännu tydligare visa sig i det
följande.
De förnimmelser, som komma till vårt medvetande och som
således äro skönjbara eller märkbara for anden sjelf, äro, såsom
kunskaper betraktade, af tvänne slag, nemligen dels- varseblifningar,
hvartill äfven höra inbillningskraftens förnimmelser, icke derför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
