Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passivitet i förnimmande och kan således icke finnas för den
fullkomligt förnimmande anden.
För verkligheten af en fullkomligt förnimmande ande, en
absolut person, en monas originans, uppställer L. giltiga bevis.
Fasthållande den fordran, att man i vetenskapen bör utgå från det
faktiskt gifna och icke upptaga andra grunder än de, på hvilka det gifna
omedelbart hänvisar, leder sig L. närmast till en ontologi, d. v. s.
till vetenskapen om en mångfald af monader eller perceptionskrafter
såsom de omedelbara grunderna för det faktiskt gifna, och går
således icke genast öfver till teologien, som är en del af ontologien
i vidsträckt bemärkelse. Men sedan visar han, att de ändliga
per-ceptionskrafterna, till hvilka äfven hör menniskan i hennes
successivt framträdande perceptioner och viljanden, förutsätta en oändlig
ande, ett ens realissimum, som eminenter är allt det, som de
änd-lige andarne äro endast till en grad eller på ofullkomligt sätt. Till
slut visar han äfven ontologiskt ur det absolutas eget begrepp, att
det har verklighet såsom oändlig ande. Det är nödvändigt att tänka
ett väsen, hvars icke-vara är uppenbar motsägelse, och tänkes ett
sådant väsen, så är det verkligt, emedan tänka innebär
nödvändighet och sanning. Gud måste vara för att kunna tänkas. Nu tänkes
Gud med nödvändighet. Derför är han. 1 sin verklighet är Gud
oändligt förstånd och oändlig vilja. Guds oändliga eller allgoda vilja
är enheten af absolut magt och absolut sjelfmedvetande eller Guds
vilja är allmagten ideelt fattad. Eller, vilja hos Gud uttrycker, att
allt, som tänkes genom Guds allvisa förstånd, jemväl är ett
sjelf-ständigt vara eller har verklighet.
De nu angifna lärorna af Leibniz ega den utomordentliga vigt
och betydelse för vetenskapen, att man med skäl kan kalla Leibniz
den verklige grundläggaren af den kristna filosofien. Leibniz är den
förste, hvilken såsom filosof har sagt, hvad de ursprungliga
väsendena äro. De äro sjelfmedvetande andar, förnuftiga väsenden eller
personer. Han har lemnat en realdefinition på det substantielt
varande, och dermed har han angflvit sjelfva realgrunden för filosofien.
I »cogito, ergo sum» hade Cartesius väl angifvit filosofiens
formal-grund, hvilken är tänkandet eller sjelfmedvetandet med bortseende
från allt innehåll, ty såsom rent enkelt måste detta ha klarhet ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
