Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom sig sjelft, och allt annat måste erhålla klarhet genom sitt
sammanhang med detta eller derigenom, att det omedelbart eller
medelbart har detta till sin bestämning. Men Cartesius kom icke till rätta
vid bestämmandet af filosofiens realgrund, ty han uppvisade väl
andens oberoende af och artskilnad från det kroppsliga, men han
utredde icke fullt andens begrepp, utan fattade honom blott såsom
ett substantielt vara, som har tänkande till attribut och ideer till
bestämningar, i motsats mot kropp, som är ett substantielt vara,
som har utsträckningen till attribut och kroppsliga bestämningar,
hvarför han stannade vid dualism inom vetenskapen. Leibniz
der-emot har angifvit, hvad substansen eller realgrunden är i och för
sig sjelf, nemligen perceptionskraft, sjelfmedvetande ande eller
person. Och härigenom är han grundläggaren af det subjektiva
betraktelsesättet i filosofien. Han har icke bestämt substansen endast
vare sig negativt eller formelt säsom Cartesius och Spinoza, icke
heller har han, såsom t. ex. Plato, endast fattat och indelat
bestämningarna hos substansen eller.subjektet, utan han har utgått ifrån
och fixerat subjektet sjelft säsom sådant eller såsom det, som har
allt annat till sina bestämningar och som således är sjelfva
realgrunden för allt. Och L. har äfven visat, att förklaringsgrunden är
tillräcklig för förklaringen af allt gifvet, hvarför vi hos honom för
första gången inom den moderna tiden ha monism med afseende
på principen. Förut hade man dualism antingen utom vetenskapen
såsom hos Malebranche, eller ock inöm vetenskapen såsom hos
Cartesius och Spinoza, som förläde Cartesii dualism inom Gud.
Hos Leibniz ha vi ock för första gången en förklaring gifven
af den kroppsliga verlden. Hon är totaliteten af den ändlige andens
dunkla förnimmelser af sig sjelf och af andra förnimmande
väsenden. Hon har sin causa realis i den oändlige anden och hans
bestämningar, som ock sjelfva äro förnimmande väsenden eller
verkliga substanser, lika väl som Gud, och sin causa formalis i
menni-skans ande såsom ofullkomligt förnimmande. Härmed är gifvet, att
någon väsentlig olikhet mellan Leibniz och Boström icke finnes med
afseende på principen, hvaraf följer, att denna olikhet endast kan
bestå i sättet, hvarpä de ha närmare bestämt samt tillämpat och
utfört en och samma princip, personligheten. Äfven Leibniz är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
