Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit fattad i analogi med menniskan, så till vidaVsom hennes
tankar icke ega reel utan endast ideel verklighet genom förståndet.
Reel verklighet ha menniskans tankar genom annat än förståndet,
nemligen derigenom, att de äro bestämningar hos de konkreta
existenserna eller derigenom att de, som sjelfva endast äro former,
fyllas med ett innehåll, som tillhör sinnet. Eller, det skema, som
L. här har användt, är taget från menniskans praktiska förmåga.
Hennes syftemålsbegrepp ha endast ideel verklighet genom sig
sjelfva och erhälla reel verklighet derigenom, att de af viljan
détermineras, så att de blifva fullt uppnådda och förverkligade syftemål.
Så förhåller det sig äfven med Guds tankar. Men häraf skulle
följa, att Guds tankar vore abstrakta, ty vore de fullt konkreta och
reela verkligheter genom förståndet, så behöfde icke Guds vilja
gifva dem någon, tillsats af reel verklighet. Från naturen åter är
analogien tagen, såvida som Guds skapelse föreställes vara en
produktion eller effulguration. Naturens sinliga krafter framträda i
yttringar, som föreställas vara produkter. Men icke heller här har L.
kunnat fullt fasthålla sin analogi, utan han har drifvits att äfven
upptaga något, som strider emot den analogi, som han har användt.
All produktion i naturen framträder nemligen i tiden. Men Gud
skapar icke i tiden utan tiden uppkommer först med skapelsen,
som sjelf är tidlös. Men detta är dels motsägande, ty skapelse är
förändring och succession och all sådan måste nödvändigt falla i
tiden och dels är det äfven stridande mot den förklaring, som L.
förut har gifvit af tiden. Enligt denna förklaring är tiden en form,
som tillhör det ändliga medvetandet och dess fenomenela innehåll
och som utgör den abstrakt fattade formen för dess succession och
förändring. Och då tiden enligt denna förklaring endast tillhör det
ändliga, men nu konseqvent äfven måste tilläggas det oändliga
såsom skapande kraft, så blir tiden enligt L. äfven något annat
än hvad den är sua natura eller till sitt begrepp. Detta är
motsägelse.
I sin uppfattning af Guds vilja nekar L. både, att hon är
fata-listiskt och arbiträrt bestämd. Det är ingen yttre, blind
naturnödvändighet, som förmår Gud att skapa den bästa verlden och icke
heller är Guds vilja godtycklig och arbiträr, så att orätt vore rätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
