Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Gud ville det. L. uttrycker sin förundran öfver att sådana läror
kunnat framställas och vinna anhängare. Det är en moralisk
nödvändighet, som gör att Gud skapar den bäst^ verlden. Guds vilja
är sålunda uppfattad i analogi med menniskans förnuftiga eller
sedliga och religiösa vilja, som i allt bestämmes af en ideel eller
andlig, d. ä. moralisk nödvändighet. All verklig förbindelse är uttryck
af medvetandet af en sådan andlig nödvändighet. Men icke heller
denna analogi kan, såsom det sker af L., tilläggas Gud. Gud kan
icke tänkas hafva en vilja, som är i och för sig sjelf föränderlig
och verksam. Att menniskan har vilja innebär, att hon är verksam
dels för att undanrödja de yttre hindren för sitt lif och dels för att
aktualisera praktiska ändamål. Men ett oändligt väsen har i och
för sig sjelf inga hinder att aflägsna, inga ouppnådda ändamål att
förverkliga. All utveckling är form endast för det ändliga lifvet,
som har potentiela bestämningar. Säger man, att Gud är oändlig
vilja, när han betraktas i och för sig sjelf, så uttrycker denna
bestämning dels den absoluta frånvaron hos Gud af alla hinder och
dels det guddomliga lifvets oändliga verklighet. Men härmed nekas
icke, att Gud är vilja, när han betraktas från metafysisk synpunkt
och att han då äfven är verksam i och för de ändliga väsendena.
Gud tänkes nemligen då såsom bestämning hos de ändliga
väsendena, och den förändring, verksamhet och utveckling, för hvilken
han, i detta afseende betraktad, är princip, faller icke inom honom
sjelf utan inom de ändliga subjekter, hos hvilka han är bestämning.
Men icke heller här har L. fasthållit den analogi, som han har
upptagit. Den sedliga och religiösa viljan är bestämd af
samstämmiga bestämningsgrunder eller bestämningsgrunder, hvilka med
afseende på sin godhet fullt harmoniera. Men Guds vilja har
osamstämmiga bestämningsgrunder, så att den enes godhet inskränker
andras. Derfor måste vid utförandet en jemkning ske, så att intet
väsen får mer godhet och fullkomlighet, än som står tillsammans
med andras och med den bästa möjliga verlden. Samma motsats
eger rum här som mellan det possibla och det kompossibla Men
en vilja, som är bestämd af osamstämmiga bestämningsgrunder, är
en sinlig vilja. Många praktiska alternativer äro gifna för Guds
vilja och bland dessa utväljer Gud ett. Men detta är en analogi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
