Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen från menniskans sinliga vilja, ty den sedliga och religiösa
viljan har inga alternativer.
Det, som resulterar genom Guds skapelse, är den verkliga
verlden och den ordning, som inom henne eger rum mellan
väsendena, så att alla grader af aktivitet och passivitet i perceptioner och
appetitus motsvara hvarandra. Men detta är panteism. Väsendena
blifva nu osjelfständiga modi eller accidéntela produkter af den
skapande eller producerande kraften. Eller, den ändliga verlden och
allt. hvad hon innehåller, måste nu tänkas vara till möjligheten gifna
i Guds lif och successivt framträda till verklighet i oändliga
aktioner. Men denna konseqvens har L. icke utdragit, ehuru den med
nödvändighet framgår redan af hans antagande, att hvarje monad
och således äfven den högsta monaden eller Gud är kraft, nisus
agendi, ty en kraft, som icke framträder i yttringar, är overklig.
Väsendena falla nu, såsom existerande för sig sjelfva, utom
hvarandra och utom Gud. Härigenom blifver förklarligt, hvarför
deras förnimmelser äro spegelbilder. Väsendena, som förnimmas,
falla utom förnimmelserna, och för dessas öfverensstämmelse med sina
föremål finnes ingen nödvändig grund i dem sjelfva såsom
kunskaper betraktade, utan grunden är att söka i Guds vilja eller i
harmonía praestabilita. Att förnimmelserna voro spegelbilder var förut
ett bildligt uttryck för den tanken, att menniskans verld var en
fe-nomenverld, men nu har bilden öfvergått till egentlighet. Och
äfven Guds förnimmelser äro nu spegelbilder, som väl må vara
fullkomligare än menniskans, men som dock äro bilder, hvaraf följer,
att Gud endast är relativt skild från det ändliga och icke längre
kan betraktas såsom ett oändligt väsen. Den ändliga verlden är nu
icke heller endast menniskans verld eller en verld, som hänvisar på
den i och för sig fullkomliga eller guddomliga verlden, utan har här
öfvergått att vara Guds egen verld. Inom henne faller motsatsen
mellan naturens rike, och här återkomma de sua natura
medvetslösa monaderna, d. ä. natur, som är lika omedelbart till för Gud,
som det andliga, och andens eller nådens rike, som utgöres af de
monader, som kommit till medvetande för sig sjelfva. Inom det
förra herska causae efficientes och här är Gud allvis arkitekt och
inom det senare herska causae finales och här är Guc) allvis mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
