Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han behöfver icke stå i förhållande till den ändliga verlden, hvarken
för att genom henne få ett tillägg af konkretion i sitt vara eller ett
objekt för sitt förnimmande eller ett material för sitt handlande,
ehuru omvändt den ändliga verlden för sin verklighet förutsätter
och behöfver Gud. Gud är således icke omedelbart bestämd af den
sinliga verlden. Den sinliga verlden, äfvensom tiden och rummet,
falla i sin helhet inom menniskans medvetande och icke omedelbart
inom guddomlighetens. Guds verld och menniskans verld
sammanfalla icke, såsom förhållandet blef enligt Leibniz. Häraf följer, att
Gud icke heller kan i och för sig sjelf vara verksam. All
potentia-litet, som förutsättes för möjligheten af verksamhet, faller inom de
relativa väsendena. Med dessa läror har Boström undanröjt den
förutsättning, som förde L. i så stora svårigheter och som drog med
sig så förstörande och upplösande konseqvenser.
Enligt Boström står Gud endast i ett medelbart förhållande till
den sinliga verlden, nemligen i och genom menniskans ande, för
hvilken den sinliga verlden är till omedelbart. Sinneverlden kan
endast vara till för ett väsen, som förnimmer med sinnen, emedan
tingens qvaliteter äro sinnesförnimmelser eller sensationer. Men Gud
liar inga sinnen eller kroppsliga organer, emedan han är en oändlig
ande. Häraf följer ock, att sinneverlden endast medelbart innehålles i
Gud, emedan hon innehålles i menniskans ande, som har sitt väsen i
Gud. Och då menniskan till sitt innehåll har dels den sinliga verlden,
som uteslutande är hennes egen verld, och dels Gud och den
gud-domliga verlden, så kan Gud i och för menniskan äfven tänkas i
förhållande till det ändliga och då jemväl erhålla vissa metafysiska
bestämningar, som äro uttryck för olika synpunkter och sidor, från
hvilka detta förhållande kan betraktas och genom hvilka
bestämningar äfven en verksamhet tillägges Gud, nemligen i oeh för
menniskan eller de ändligt förnuftiga väsendena. Detta förhållande faller
då helt och hållet inom menniskan, som således är grunden till
förhållandet. I och för sig sjelf kan Gud icke stå i förhållande eller
relation till något, emedan relation innebär motsats och emedan Gud
väl är enhet af åtskilda, men icke af motsatta, hvilket endast gäller
om de relativa väsendena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
