Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett i och för sig varande eller såsom något, som är oberoende
af vårt sätt att förnimma, leder till uppenbara orimligheter och
motsägelser. I likhet med alla andra filosofer, som uppträdt efter Kant
och som på vetenskapligt sätt ha företagit sig att lemna en lösning
af filosofiens problemer, har äfven Boström utgått från Kant. Vi
skola derför visa, huru Boström, med fasthållande af alla de
vetenskapliga resultater, som vunnits genom Kant, särskildt med afseende
på menniskans verld såsom varande hennes fenomenverld, och med
Kant såsom utgångspunkt, har förfarit för att följdriktigt leda sig
till ett rationelt idealistiskt filosofiskt system.
Att det sinliga förutsätter ett osinligt, att fenomen förutsätter
väsen eller att de för oss gifna tingen förutsätta ting i sig, d. v. s.
ursprungliga och sjelfständiga väsenden såsom sin grund, är hvad
Kant har rätt att sluta såsom vetenskapsman. Men deremot är hans
antagande, att det osinliga eller noumenet faller utom vårt
medvetande, utom våra förnimmelser och utom vår verld, ett förhastadt
antagande, som äfven är stridande mot vissa af Kants egna
vetenskapliga läror. Så t. ex. har Kant visat, att rummet är en
bestämning hos medvetandet. Nu deremot blir rummet äfven någonting
annat, än hvad det är, eller Kant får här ett rum utom rummet.
Boström har visat, att allt, som är, är medvetandets innehåll. Detta
följer för B. deraf, att det allmänna eller obestämda
sjelfmedvetan-det är den högsta relationsgrunden för alla förhållanden. Detta
innebär nemligen, att allt är former af Iif eller sjelfmedvetande och att det
således är dess innehåll. Men vidare har B. dragit ut de följdriktiga
konseqvenserna af Kants lära, att verlden är menniskans
fenomenverld. Genom denna lära har Kant gifvit den riktiga uppfattningen
af filosofiens declarandum. Man kan nemligen icke leda sig till en
tillfredsställande filosofisk förklaring af den gifna verlden förr, än
det har blifvit ådagaladt, att hon är menniskans fenomenverld. Detta
faktum har Kant konstaterat och dermed har filosofiens utgångspunkt
eller declarandum blifvit af honom klart fattadt och formuleradt.
Det gifna, som fordrar förklaring, är äfven enligt Kant ofullkomligt
förnimmande väsenden och deras förnimmelser. Huru kan man nu
från den nämnda utgångspunkten eller från insigten derom, att
verlden är menniskans fenomenverld, leda sig till lösningen af filosofiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
