Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sens väsen. Och nu visar Schelling, huru substansen eller den
oändliga subjekt-objektiviteten potentierar sig både till ande och
natur, både till den tänkande och det tänkta, såsom varande olika
potenser eller utvecklingsformer af subjekt-objektiviteten.
Filosofien är nu icke längre psykologi, lära om det
förnimmande subjektet, utan ontologi, vetenskap om det substantielt
varande, som i olika potenser och grader utvecklar sig till allt. Den
sjelfmedvetande och viljande kraften är visserligen ursprungligen
tom på allt aktuelt innehåll, men den är till sitt väsen
sjelfutveck-ling och derför framträder den g^nom sig sjelf, utan hvarje impuls
af ett icke-jag, i ideela och andliga, *i medvetna och fria
bestämningar. Det verksamma sjelfmedvetandet har en objektiv, utåtgående
och reel yktning, som begränsas och åskådas, samt en subjektiv,
tillbakagående och ideel riktning, som begränsar och åskådar den
förra, så att en förnimmelse eller en bestämning uppstår. Tanken
och det tänkta äro nu momenter af den absoluta verksamheten lika
väl, som den tänkande eller subjektet, emedan det hör till
verksamhetens väsen att begränsa och bestämma sig sjelf.
Subjekt-objektiviteten är här utvidgad till ett enda stort verlds-jag eller en
verlds-själ, som utvecklar sig både till naturens och andens verld. Mellan
naturen och anden eger nu endast en qvantitativ differens rum, d.
v. s. en skilnad, som endast medger ett mer eller mindre af samma
innehåll. Allt, som är, är enhet af polariskt motsatta, hvarvid
antingen den reela eller den ideela riktningen eller polen har en
relativ öfvervigt, men dock så, att allt är närvarande i allt. I naturen
har den reela riktningen eller den objektiva polen öfvervigten, hos
anden den ideela, och båda äro sålunda grader af samma identitet.
Naturen är den synbara anden och anden är den icke-synliga
naturen. Naturen är ett stelnadt lif eller den utslocknade anden, eller
hon är anden sådan den existerar, innan den ännu har kommit till
medvetande för sig sjelf, och anden är en till medvetande och
frihet utvecklad natur. Hvad vi kalla den döda materien är att
betrakta såsom en slumrande djur- och växtverld, som genom den
inneboende identitetens kraft kunde uppvakna. Det är en och
samma identitet, som potentierar sig både till natur och ande och
till de olika former och epoker, som innehållas inom hvardera sferen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
